November
December 2006
Idag skulle Hurra! Hurra! Hurra! vara med och inviga Tegelhuset på Rosengård.
Vi kom dit i god tid för att förbereda oss, efter vi tagit för oss av invigningsfikat satte vi oss och lyssnade på livemuzaken. Det var en av mina största musikaliska uppleve
Här är scenen vi uppträdde på. På detta foto intagen av E & Milan.
Jag gillar den grekiska känslan som palmerna ger. Eller är det en känsla av kyrkospel, söndagsskola de förmedlar? Det föll oss i smaken i varje fall.
Milan den stackaren hade ögoninflammation. Han gjorde en beundransvärd insats och orkade med hela dagen ändå.
"Hurra! Hurra! Hurra! har för länge sedan passerat gränsen för vad revy kan vara." En icke-namngiven lokalpolitiker förbjöd oss att skriva nånting om nära d&ou
Anna var där också. Hon kan säkert intyga modigheten om någon frågar henne. Eller hennes mor som också såg oss uppträda.
Efter mycket övervägande fram och tillbaka gick Im & jag en promenad till Teater Lilith för att se om ljudkonstkonserten där var något att ha. Im var väldigt tveksam
Där inne, bakom ett paket glögg, gömde sig...
Henning! Han var desto gladare åt kvällens spektakel.
Det var Sandra också, som vi hittade mitt i allt oljud och oljus.
Frida med band hade kommit för att spela, vi hjälpte dem hitta med instrumenten till Inkonst. Det uppstod nån skev easy living känsla i foajen. Typiskt foajer. Bakre raden fr&arin
Sen gick jag hem och såg på West Wing.
Så här har himlen sett ut från mitt fönster den senaste veckan.
En skräckfilmsmåne utan dess like hemsöker Malmö.
Kusligheterna fortsatte. På väg till skrivarcirkeln på biblioteket gick jag över kyrkogården vid Gustavs. Kvällsbelysningen där kan mycket väl vara bland det
Senare på Folkhemmet. Frida Selander spelade sin gubbqueera blusrock.
Vansinnigt bra var det.
Vansinnigt bra.
Garderobsjobb. Utanför vandrade den kusliga månen sin ban...
Jobbade i garderoben med Henning och Anna. På schemat: Litausisk poesiafton. Ett av littauens största poesijazzband var kvällens dragplåster.
Sjukt smal kväll mao. Här syns det kanske inte, eftersom han gömmer sig bakom sitt papper, men frontmannen var sjukt lik Elvis Costello, på ett sånt där svårt lit
Jag, Im & E åkte över till KPH.
Vi skulle gå på museum, men ingen var riktigt säker på vägen.
Vi gick genom Botaniska trädgården och blev betagna.
Visa toppen
Show footer