Alltså jag ger inte byggnadsställningen fingret lika mycket som allt annat, himmlen, gud och världsaltet. Egentligen är det inte så farligt men det liksom poängterar på ett fint sätt hur läget är, om än lite överdrivet.

Igår, hur som helst, upptäckte jag att min plånbok var borta. Icke att återfinnas någonstans. Inte hemma hos mig, inte i bilen och inte på Emmas jobb, där jag förövrigt var och hälsade på igår. I plånboken fanns allt nödvändigt, och det är en jävla tur att jag har ett pass liggandes annars hade nog veckan (min lediga vecka) blivt lite seg. Vaknade vid fyra. Spärrat alla kort, ring polisen, beställt nya körkortspapper. De enda jag inte fått tag i är biblioteket, men jag tror inte någon kommer låna jättemycket böcker. Måste ringa min chef och få ett nytt truckkort också.

Annars är faktiskt bra, surt är väl att plånboken i sig var 1:ganska dyr, 2: jävligt snygg. För er som är intresserade ligger den på föregående bild på vardagsrumsbordet. Ack, det sista man någonsin såg av den. Nu ringde Micke och sa att någon barnfamilj som ska ev ha hans gamla lägenhet stormade in och började mäta alla väggarna så han kommer över på en liten frukostvisit. Trevligt.

Undrars hur länge byggställningen kommer vara där egentligen?