June
Monday 20 October 2008 photo 1/1
|
AHAHAHAHAHA, FATTA NOSTALGISKT. emobarn, tro't eller ej.
Dags att blunda och tänka efter. Lite som man slutade göra nyss; saknar för många, för intensivt. Min huvudvärk har fastnat i magen, eller i hjärtat, eller i form av en passagerare på planet, bredvid mig. Stirrar och stirrer medan jag försöker sova, verkligen inte släpper mig ur sikte, och tillslut, när jag inte utdelat tillräckligt med uppmärksamhet, då petar han. Vad fan ska det vara bra för. Han är trött och jag undrar. Varför.
Skriker, "Älskar du mig som jag älskar dig?!"
svarar, "Okej. Visst," men mest som lite alvedon brukar göra. Eller Atavan, kanske.
"Du är det bästa jag någonsin haft"
Jo, okej. Fast du hade mig ju aldrig riktigt. Inte på riktigt. Sorry, better luck next time. Förlåt, typ. Lite. Samma scen som på flygplatsen, om och om och om igen.
Jag har gäspat i flera dagar nu. En enda stor gasp, tror mig mig? Tror ni mig eller inte, döm mig som en lögnare och hjärtats tjuv/mördare eller Stockholms Amerikanska eller min egen huvudvärk.
Jo, det är nog som Fight Club. Det är jag själv som sitter och stirrar och sover; petar och filosoferar. Synd bara att tankarna inte kommer förbi molnens filter när vi åker ner för att landa. Bara jag och huvudvärken; kaoset i hjärnan och tyngden i hjärtat.
Jag har varit i alla städer och letat efter mig
Dags att blunda och tänka efter. Lite som man slutade göra nyss; saknar för många, för intensivt. Min huvudvärk har fastnat i magen, eller i hjärtat, eller i form av en passagerare på planet, bredvid mig. Stirrar och stirrer medan jag försöker sova, verkligen inte släpper mig ur sikte, och tillslut, när jag inte utdelat tillräckligt med uppmärksamhet, då petar han. Vad fan ska det vara bra för. Han är trött och jag undrar. Varför.
Skriker, "Älskar du mig som jag älskar dig?!"
svarar, "Okej. Visst," men mest som lite alvedon brukar göra. Eller Atavan, kanske.
"Du är det bästa jag någonsin haft"
Jo, okej. Fast du hade mig ju aldrig riktigt. Inte på riktigt. Sorry, better luck next time. Förlåt, typ. Lite. Samma scen som på flygplatsen, om och om och om igen.
Jag har gäspat i flera dagar nu. En enda stor gasp, tror mig mig? Tror ni mig eller inte, döm mig som en lögnare och hjärtats tjuv/mördare eller Stockholms Amerikanska eller min egen huvudvärk.
Jo, det är nog som Fight Club. Det är jag själv som sitter och stirrar och sover; petar och filosoferar. Synd bara att tankarna inte kommer förbi molnens filter när vi åker ner för att landa. Bara jag och huvudvärken; kaoset i hjärnan och tyngden i hjärtat.
Jag har varit i alla städer och letat efter mig
jag saknar dig som in i helvete!
det blev typ pier pressure april. fast nu april-jag vet inte när.
emobarn är vi allihoppa allihoppa.
jag ser cepe ut.
älsk
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/krigsmamma/283014552/
Visa toppen
Show footer