October
Tuesday 20 October 2009 photo 1/1
|
i mitt sagoland tar du mig i hand igen
inga fler bråk och gråt - där är vi sams igen
och dom spelar våran låt
men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte
tänker på den dan du stack - för mig: det bara fanns inte
varför kan jag inte bara ta och glömma dig
varför kommer du tillbaks i mina drömmar säg
inatt tänkte jag på när vi gjorde våran söndagsgrej
hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig
kan inte släppa dig - det enda som jag tänker är att
En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm
vi var en enhet, vi var singular
förenas på en vinterdag - det jag minns finns kvar
inom mig och det brinner svagt
kommer nog alltid vara så för allt jag har
påminner mig om dig och det känns
men jag måste gå vidare för egen del
det var mitt egna fel - borde gett mer
men det är lätt att va efterklok - lätt att se
i backspegeln och skilja rätt från fel
måste bara släppa dig innan det växer mer
men i drömmen är det vi mot dom
vi var lyckliga som vin och sång
så jag strosar till en solnedgång
men när jag vaknar är det tomt inombords - vill bara somna om
En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm
inga fler bråk och gråt - där är vi sams igen
och dom spelar våran låt
men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte
tänker på den dan du stack - för mig: det bara fanns inte
varför kan jag inte bara ta och glömma dig
varför kommer du tillbaks i mina drömmar säg
inatt tänkte jag på när vi gjorde våran söndagsgrej
hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig
kan inte släppa dig - det enda som jag tänker är att
En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm
vi var en enhet, vi var singular
förenas på en vinterdag - det jag minns finns kvar
inom mig och det brinner svagt
kommer nog alltid vara så för allt jag har
påminner mig om dig och det känns
men jag måste gå vidare för egen del
det var mitt egna fel - borde gett mer
men det är lätt att va efterklok - lätt att se
i backspegeln och skilja rätt från fel
måste bara släppa dig innan det växer mer
men i drömmen är det vi mot dom
vi var lyckliga som vin och sång
så jag strosar till en solnedgång
men när jag vaknar är det tomt inombords - vill bara somna om
En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm
Visa toppen
Show footer