September
Monday 22 March 2010 photo 1/1
|
Jaja. Så var den klar. Första dagen.
Ganska schyst ändå, men kommer att ta kol på mej i längden. Jag förstår inte hur han står ut ändå. Fast han har ju inte dom mindre. Dom allra minsta. Men det är nog ganska jobbigt ändå. Jag menar, alla är ju inte änglabarn.
Man minns ju hur det var när man själv var sådär. Det var ett tags sen, men klart man minns.
Spring och skrik, hela tiden. Och så klart frågorna. Dom har vi alla varit med om.
-Vem är du?
-Hur gammal är du?
-Vad gör du här?
-Vad heter du?
Och så vidare.
Ibland vill man nästan bara ignorera alla dom.
Aja, åter till alla gamla minnen. Joo, kommer ihåg gör man. Dock faktiskt förvånadsvärt lite. Men man kommer väl ihåg det som är viktigt, som det gamla ordspåket lyder.
Alla rasterna när man blev tvugna att vara utomhus. Det blev ju en och annan fotbollsmatch liksom. Och efter skolan. Ni vet, när man slutar för dagen och sist-den-nuddar leken börjar. Någon tar bollen och kastar på någon annan. Personen kastar på någon annan och den som nuddar sist när alla andra hunnit springa hem får gå tillbaka till klassrummet och lämna bollen.
Jag tror faktiskt inte man håller på så längre. Inte på Vikingaskolan. Den har gjorts om ganska mycket. Nya regler, ny rektor och mycket mer disciplin. Har jag hört. Pappa sa att skolan bryter mot flera av skollagens regelment, eller vad man kan kalla det.
Exempel sa han att man inte får ge kvarsittning om en person gjort något dumt, t ex kastat snöboll. Däremot får skolan ge kvarsittning till dom som förstör lektions tid, alltså att man får kvarsittning som kompensation för det man förstört.
Jaa. nu kom vi inte på lite annat än vad mina gammla minnen berättar för mej, och jag orkar inte berätta särskillt mycket mer nu, jag är trött och ska sova. Ladda upp inför imorgon! Jaa, vi ses då. Imorgon. Tillbaka till dom som står ut. Tillbaka till hjältarna...
Ganska schyst ändå, men kommer att ta kol på mej i längden. Jag förstår inte hur han står ut ändå. Fast han har ju inte dom mindre. Dom allra minsta. Men det är nog ganska jobbigt ändå. Jag menar, alla är ju inte änglabarn.
Man minns ju hur det var när man själv var sådär. Det var ett tags sen, men klart man minns.
Spring och skrik, hela tiden. Och så klart frågorna. Dom har vi alla varit med om.
-Vem är du?
-Hur gammal är du?
-Vad gör du här?
-Vad heter du?
Och så vidare.
Ibland vill man nästan bara ignorera alla dom.
Aja, åter till alla gamla minnen. Joo, kommer ihåg gör man. Dock faktiskt förvånadsvärt lite. Men man kommer väl ihåg det som är viktigt, som det gamla ordspåket lyder.
Alla rasterna när man blev tvugna att vara utomhus. Det blev ju en och annan fotbollsmatch liksom. Och efter skolan. Ni vet, när man slutar för dagen och sist-den-nuddar leken börjar. Någon tar bollen och kastar på någon annan. Personen kastar på någon annan och den som nuddar sist när alla andra hunnit springa hem får gå tillbaka till klassrummet och lämna bollen.
Jag tror faktiskt inte man håller på så längre. Inte på Vikingaskolan. Den har gjorts om ganska mycket. Nya regler, ny rektor och mycket mer disciplin. Har jag hört. Pappa sa att skolan bryter mot flera av skollagens regelment, eller vad man kan kalla det.
Exempel sa han att man inte får ge kvarsittning om en person gjort något dumt, t ex kastat snöboll. Däremot får skolan ge kvarsittning till dom som förstör lektions tid, alltså att man får kvarsittning som kompensation för det man förstört.
Jaa. nu kom vi inte på lite annat än vad mina gammla minnen berättar för mej, och jag orkar inte berätta särskillt mycket mer nu, jag är trött och ska sova. Ladda upp inför imorgon! Jaa, vi ses då. Imorgon. Tillbaka till dom som står ut. Tillbaka till hjältarna...
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/krockodill/449202436/
Visa toppen
Show footer