June
Friday 18 September 2009 photo 1/1
|
Världen är ett under. Den har inget slut.
Världens ände är utom räckhåll. Universum.
Så skrämmande att vi bara kan se nattstjärnorna.
Långt däruppe. Finns vårat slut, en dag. Finns vi inte.
Vi är som änglar, flyger runt på det drömlikta
himmlavalvet. Tillsammans ska vi, vi som är ett.
Hålla varandras händer.
Ni behöver varandra. Så som jag behöver er.
Kärleken är bruten. Men vänskapen finns kvar.
En vänskap? Vart tog den vägen. En vänskap är omöjlig.
Omöjlig att försvinna. Det slingrar sig in i kroppen.
Söker upp det mest dyrbaraste vi har. Klämmer sig in,
ger oss känslor och sorg.
När tiden är inne. Oroa dig inte, tvivla inte.
För vi kommer alltid finnas där för varandra.
Likt ett glashjärta. Kan glaset splittras. Falla i marken.
Glashjärtan kan limmas ihop. Tårarna kan torkas bort.
Molnen kan blåsa bort. Ge oss solsken, glädje och starkhet.
För det är det vi behöver. Vänskap.
När det är som svartast. Och ingenting finns.
Mörkret slukar en som ett svart hål bland alla
stjärnors hav. Ångrar du dig och vill tillbaka.
Tillbaka till solens underbara och starka strålar.
Glädje och friheten. Men inte minst vänskapen.
En dag hittar ni den igen. För det dyrbaraste vi har.
Släpper aldrig taget. Vänskapen kommer för evigt att leva
inom den som en gång förlorat den. Det dyrbaraste vi har
kommer alltid att hålla människan kär.
Vårt egna lilla guldhjärta.
Världens ände är utom räckhåll. Universum.
Så skrämmande att vi bara kan se nattstjärnorna.
Långt däruppe. Finns vårat slut, en dag. Finns vi inte.
Vi är som änglar, flyger runt på det drömlikta
himmlavalvet. Tillsammans ska vi, vi som är ett.
Hålla varandras händer.
Ni behöver varandra. Så som jag behöver er.
Kärleken är bruten. Men vänskapen finns kvar.
En vänskap? Vart tog den vägen. En vänskap är omöjlig.
Omöjlig att försvinna. Det slingrar sig in i kroppen.
Söker upp det mest dyrbaraste vi har. Klämmer sig in,
ger oss känslor och sorg.
När tiden är inne. Oroa dig inte, tvivla inte.
För vi kommer alltid finnas där för varandra.
Likt ett glashjärta. Kan glaset splittras. Falla i marken.
Glashjärtan kan limmas ihop. Tårarna kan torkas bort.
Molnen kan blåsa bort. Ge oss solsken, glädje och starkhet.
För det är det vi behöver. Vänskap.
När det är som svartast. Och ingenting finns.
Mörkret slukar en som ett svart hål bland alla
stjärnors hav. Ångrar du dig och vill tillbaka.
Tillbaka till solens underbara och starka strålar.
Glädje och friheten. Men inte minst vänskapen.
En dag hittar ni den igen. För det dyrbaraste vi har.
Släpper aldrig taget. Vänskapen kommer för evigt att leva
inom den som en gång förlorat den. Det dyrbaraste vi har
kommer alltid att hålla människan kär.
Vårt egna lilla guldhjärta.
Visa toppen
Show footer