Jag fann dig slumpmässigt i denna värld.
Jag chansade trots misstagen som gjort mig lärd.

Men direkt förstod jag att du inte var som alla andra.
Du var som mig, vi skulle behöva varandra.

Du fick mig känna mig uppskattad, att må bra.
Att jag var speciell, något att ha.

Du fick mig att tänka utanför ramarna, på helt andra sätt.
Att man inte måste följa strömmen för att vara "rätt".

Du fick mig bara inte att känna mig söt, underbar och snygg.
Du fick mig att känna den underbara känslan, att kunna vara trygg.

Du fick min kropp att längta efter den närhet jag aldrig trodde fanns.
Du fick mitt hjärta att slå så fort och mina sinnen ur balans.

Vi lever båda helt olika vardagsliv, med olika vänner och allt.
Men jag tänker på dig ofta, utan dig känns allting så kallt.

Jag vill verkligen inte förlora det vi skapat.
Det där som jag nog innerst inne alltid har saknat.

Jag såg dig.
Du blev som en bror för mig.
Men nu ?! vart står vi .

Skaru redan gifta dig ? jag är väl bjuden :D?