Eftersom jag försöker göra mitt bästa för att komma över min hoppskräck så hoppar jag en hel del förtillfället. Detta har medfört en hel del nya kunskaper och perspektiv som jag tänkte dela med mig av. Men först, för att den inte så insatte ska förstå kommer en liten förklaring till förhållandet mellan häst och ryttare.

Gud skapade människan för att hästen ville ha en slav.
Människan slavade för hästen och hästen såg att detta var gott.
Människan tror att det är människan som bestämmer eftersom människan sköter om, matar och ser till att hästen mår bra.
Hästen vet att det är hästen som bestämmer eftersom människan sköter om, matar och ser till att hästen har det bra.

Människan rider på hästen. När hästen vill. När hästen inte vill att människan ska rida längre löser hästen det genom att inte låta människan rida längre.
Människan har kommit på ett ordspråk som lyder "Du måste ramla av 100 gånger för att bli en god ryttare". Vilket givetvis inte är sant, det säger ryttaren bara för att ryttaren ska känna sig bättre.

Gud skapade manen för att ryttaren skulle ha något att hålla sig i.
Manen är guds gåva till hoppryttaren.

Hoppning går ut på att hästen ska hoppa över ett hinder och att ryttaren ska sitta kvar. När ryttaren sitter kvar flera hinder i följd kallas det för att hoppa en bana.

När man ska hoppa över ett hinder är det tre elementära saker man som ryttare bör tänka på:
1. Visa hästen hindret.
2. Ta ett rejält mantag och hålla i sig.
3. Titta i taket framför sig (alternativt blunda) så att man slipper se hur högt hindret är.

När man landar är det ytterligare 3 saker man ska tänka på:
1. Fortsätta hålla i sig.
2. Inte ramla av.
3. Leta efter nästa hinder.

Ibland utsätter tränaren ryttaren för balansövningar (vilket är nonsen och lögn, i själva verket handlar det om att tränaren är en sadistisk jävel vars ända mål är att skrämma den redan vettskrämda ryttaren).
Då får ryttaren göra en knut på tygeln och styra på en serie samtidigt som ryttaren står upp och sträcker armarna utåt.

En ryttare med självbevarelsedrift hoppar då av och leder in hästen i stallet.
En självmordsbenägen ryttare släpper dessutom stigbyglarna i samband med hoppandet av serien.
En klok ryttare har en häst som vägrar.
En skräckslagen ryttare upprepar för sig själv ett mantra enligt följande "Jag kan hoppa jag ä inte rädd" under hela serien.

Detta var lite om hoppningens grunder. Hoppas alla uppskattar att jag delar med mig av mina erfarenheter. =)

hahahhahaha :D Gick dt så bra på hopplektionen??