Håll i dig morsan så kör vi

Världens finaste häst.
Jag vet inte riktigt vad det är hon har gjort med mig men sedan jag fick henne har jag bara blivit blödigare och mer känslosam hela tiden.
Jag blir lycklig bara jag ser henne, kan inte tänka mig livet utan henne.

Helt otroligt att jag bara för ett halvår sedan fortfarande var inställd på att hon skulle säljas, att det skulle vara det här året och sedan skulle jag börja plugga och inte ha någon häst längre.
Det är bara ett halvår sedan vi med på Danielkursen på Helmer och hon for som ett troll över hindren i god fart X-tra.

Det är bara 5 månader sedan vi fick fylla i en lapp med "mål för året" och ge våran hopptränare så att hon skulle kunna hjälpa oss så mycket som möjligt. Och jag skrev något i stil med "Komma ut på 1 m och eventuellt, och bara om det känns helt rätt, avsluta året med en 1.10".

Det är bara 4 månader sedan jag ramlade av på mållinjen efter en vinglig 0.90 m klass i örebro. Vi debuterade även 1 m den gången och visst tog min fina häst oss runt felfritt på någon mirakulöst sett men det var ju inte min ryttarinsatts som gjorde det och det var väldigt vingligt.

Hon gör framsteg hela tiden min fina flicka, även om hon kan vara ett litet monster till och från. Men jag älskar henne så mycket.
Du är bäst hästen <3

=D Rider du någonting nu?