September
Wednesday 25 February 2009 photo 1/1
|
Kommer aldrig att glömma den kvällen <3
Martin och Mattias kom och hämtade oss på flygplatsen efter den evighetslånga semestern i Spanien. Åh vad jag hade saknat er, tror jag både skrek till och fällde en tår när ni bara stod där ...
Ni två ... trots att vi tjafsade, retades och gnabbade så var ni mitt allt .
Mattias, min pojkvän och bästa vän och Martin, min andra bästa vän. Martin, vår gemensamma bästa vän som var Mattias barndomsvän och närmaste polare ...
Trots att det låter väldigt överdrivet och romantiskt så var det precis det de inte var. Vi handskades med våra och varandras vardagsproblem och humörsvängningar, eller ah de stod väl mest jag för... Vi hamnade i omöjliga diskussioner som speciellt Martin triggade igång, ett flertal gånger bara för att jävlas med mig, Mattias var hans gud och den han alltid ville efterlikna. Så ganska ofta hamnade vi tre i en sådandär berömd två-mot-en- situation. Martin tog Mattias parti, och Mattias Martins, återigen - mest för att jävlas med mig. Det bästa som fanns var när jag lät det gå så långt att jag blev arg, missarna var de gångerna när jag blev ledsen - för det måste ju erkännas, de är inte så stora och tuffa som de vill verka. Några tårar och de förvandlades till två omhändertagande nallebjörnar.
Vi älskade varandra och det gör vi fortfarande, fast det är annorlunda nu när Martin lämnat oss. Minns alla gånger jag gråtit i din famn, också alla dessa gånger jag legat emellan er med axlarna pressade mot varandra och känt trygghet, kärlek och evig vänskap.
Ibland hör jag din röst i mitt huvud och känner hans närvaro men det blir aldrig detsamma. Vet heller inte om jag någonsin kommer att accetera det som kom att bli ditt öde, man skall inte begravas en månad innan man skulle fyllt 20, det hoppas jag inte för någon.
I hope you knew how much I loved you
Martin och Mattias kom och hämtade oss på flygplatsen efter den evighetslånga semestern i Spanien. Åh vad jag hade saknat er, tror jag både skrek till och fällde en tår när ni bara stod där ...
Ni två ... trots att vi tjafsade, retades och gnabbade så var ni mitt allt .
Mattias, min pojkvän och bästa vän och Martin, min andra bästa vän. Martin, vår gemensamma bästa vän som var Mattias barndomsvän och närmaste polare ...
Trots att det låter väldigt överdrivet och romantiskt så var det precis det de inte var. Vi handskades med våra och varandras vardagsproblem och humörsvängningar, eller ah de stod väl mest jag för... Vi hamnade i omöjliga diskussioner som speciellt Martin triggade igång, ett flertal gånger bara för att jävlas med mig, Mattias var hans gud och den han alltid ville efterlikna. Så ganska ofta hamnade vi tre i en sådandär berömd två-mot-en- situation. Martin tog Mattias parti, och Mattias Martins, återigen - mest för att jävlas med mig. Det bästa som fanns var när jag lät det gå så långt att jag blev arg, missarna var de gångerna när jag blev ledsen - för det måste ju erkännas, de är inte så stora och tuffa som de vill verka. Några tårar och de förvandlades till två omhändertagande nallebjörnar.
Vi älskade varandra och det gör vi fortfarande, fast det är annorlunda nu när Martin lämnat oss. Minns alla gånger jag gråtit i din famn, också alla dessa gånger jag legat emellan er med axlarna pressade mot varandra och känt trygghet, kärlek och evig vänskap.
Ibland hör jag din röst i mitt huvud och känner hans närvaro men det blir aldrig detsamma. Vet heller inte om jag någonsin kommer att accetera det som kom att bli ditt öde, man skall inte begravas en månad innan man skulle fyllt 20, det hoppas jag inte för någon.
I hope you knew how much I loved you
Visa toppen
Show footer