Hej, jag är Therese, jag har ett liv. Något att se fram emot. Ett mål att uppnå.
Jag har vänner som bryr sig och jag har nästan allt jag behöver.

Utom en familj. För det har jag fått höra nu, okej säger jag då. om det är så ni vill ha det så kanske det är så ni får det. Får jag höra det en gång till så spyr jag.
Jag sätter en gräns och bryter en annan. Det är ganska fascinerande hur en människa kan knäckas så många gånger utan att bryta ihop fullständigt. Jag fascinerar mig själv för varje steg jag orkar ta. Ja, hur orkar jag egentligen? Jag borde söka upp någon. Flytta utomlands och stanna där. Här blir jag inte kvar. Inte en dag, inte en sekund för länge. Ett hem är inte ett hem utan en familj. Och vad hände med min? Var det jag som förstörde det själv eller var det alla psykiska påfrestningar? Alla skratt rakt upp i ansiktet av fullständig vrede och hjälplöshet? Alla ord om hur dålig man är? Alla stunder av denna otroliga hjälplöshet. Vad gör man? Hur löser man problemen? Vad ska jag göra för att bli den personen ni vill att jag ska vara? Får jag inte vara mig själv? Får jag inte vara oberoende och ta hand om mig själv?

Må dåligt? Ja. Men alkohol löser det mesta.

I CAN ALWAYS CHANGE MY NAME IF THAT'S WHAT YOU MEAN.

Jag försökte dränka mina sorger, men dom jävlarna kunde simma!