Tuesday 3 February 2009 photo 1/1
|
Till Mormor
Det finns något inom mig som vill ha något sagt, men som inte riktigt vet hur.
Det gör ont i delar av mig som jag ej trodde fanns när jag vet hur du har det just nu.
Hur du är vaken endast när din smärta är för stor för att kunna hållas nere.
Hur du inte vet vad som pågår eller vilka dom runt dig är.
Hur du sakta tynar bort, med en vikt lättare än någonsin. Snart är bara skalet kvar.
Jag vet att det inte är länge kvar nu. Jag vet att du aldrig kommer komma hem igen.
Jag har nekat att stanna kvar, för jag vill inte se det som ligger framför mig - det är ett mellanting mellan två stadier. Ett mellanting som inte borde finnas.
Jag skämtar om det och håller det inom mig. Det kanske verkar själviskt. Men när jag skriver det här gör jag det från botten av mitt hjärta. Med ögon som tycks ha sitt eget liv.
Det finns saker jag aldrig kommer glömma.
Kommer alltid minnas hur du istället för sagoböcker brukade läsa spelmanualer för mig. För du visste att jag älskade tv-spel. Du spelade nintendo med mig fast dina händer redan då egentligen var för skakiga för att kunna styra runt. Men alltid med ett leende, alltid med en positiv attityd.
Kommer alltid minnas hur du kom till skolgården och höll mig i handen hela vägen hem för föräldrarna alltid jobbade och jag inte vågade åka med kompisarnas föräldrar.
Kommer alltid minnas hur du lärt mig att ge alla en chans och visa dem en trevlig attityd till de bevisar att de förtjänar något annat.
Du har varit en så stor del av mitt liv att jag inte förrän nu i slutet förstår hur mycket du format mig. Stunden kommer snart då du inte finns längre. Det är en kliché, men du kommer finnas kvar i mitt hjärta, allas hjärtan i den här stora familjen.
Älskar dig mormor. Hoppas vi ses i nästa liv.
150501-090203
"Det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obegripligt svårt.
Ja det verkar så enkelt vännen, men ingenting i denna världen var väl någonsin lätt att förstå."
Det finns något inom mig som vill ha något sagt, men som inte riktigt vet hur.
Det gör ont i delar av mig som jag ej trodde fanns när jag vet hur du har det just nu.
Hur du är vaken endast när din smärta är för stor för att kunna hållas nere.
Hur du inte vet vad som pågår eller vilka dom runt dig är.
Hur du sakta tynar bort, med en vikt lättare än någonsin. Snart är bara skalet kvar.
Jag vet att det inte är länge kvar nu. Jag vet att du aldrig kommer komma hem igen.
Jag har nekat att stanna kvar, för jag vill inte se det som ligger framför mig - det är ett mellanting mellan två stadier. Ett mellanting som inte borde finnas.
Jag skämtar om det och håller det inom mig. Det kanske verkar själviskt. Men när jag skriver det här gör jag det från botten av mitt hjärta. Med ögon som tycks ha sitt eget liv.
Det finns saker jag aldrig kommer glömma.
Kommer alltid minnas hur du istället för sagoböcker brukade läsa spelmanualer för mig. För du visste att jag älskade tv-spel. Du spelade nintendo med mig fast dina händer redan då egentligen var för skakiga för att kunna styra runt. Men alltid med ett leende, alltid med en positiv attityd.
Kommer alltid minnas hur du kom till skolgården och höll mig i handen hela vägen hem för föräldrarna alltid jobbade och jag inte vågade åka med kompisarnas föräldrar.
Kommer alltid minnas hur du lärt mig att ge alla en chans och visa dem en trevlig attityd till de bevisar att de förtjänar något annat.
Du har varit en så stor del av mitt liv att jag inte förrän nu i slutet förstår hur mycket du format mig. Stunden kommer snart då du inte finns längre. Det är en kliché, men du kommer finnas kvar i mitt hjärta, allas hjärtan i den här stora familjen.
Älskar dig mormor. Hoppas vi ses i nästa liv.
150501-090203
"Det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obegripligt svårt.
Ja det verkar så enkelt vännen, men ingenting i denna världen var väl någonsin lätt att förstå."
Våra mormor...rar, sitter och tittar på oss:) <3 Va vacker hon nvar på bilden föresten^^<3<33
Men, jag tänker på dig och din mormor. <3
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kurenai/325886248/