Tuesday 6 October 2009 photo 1/1
|
Jag har spelat ut min roll
Tappat all kontroll
Det har äntligen hänt
Förlorat kampen
mot den man jag alltid känt
"Livet är..."
Tankar, problem, en sorts hjärtats
urholkning
Sinnesförvirring värdig denna
i-landsbefolkning
När huden säger sitt kommer själen lätt i kläm
"Det vore kanske skönt att aldrig mer återvända hem"
Som en fantasirik vålnad utan sångröst
på barndomens torg
Som ett utrotningshotat djur som i reservatet
finner tröst
Sitter jag här nu, med fingerspetsarna klädda i sorg
Det är kamp mot klockan
Det är kamp mot tiden
Det är kamp mot översittare
klädda i siden
Det här är mitt rop till alla ni som försvann
Till alla er vars dröm blev sann
Han som gör sitt bästa, men aldrig blir bäst,
vad är det för en man?
Kan inte minnas när skriken om natten
betydde något senast
Ofattbart,
att jag kanske bara en enda gång fick känna dig
när du var som lenast
I livets oreda, känslornas vägskäl
lever jag ständigt i avundsjuka
Jag vill ha det så mycket, även om jag stjäl
Innan dess, men kanske också efter ändå,
kommer jag förföljas av denna
apati
Men det är, som man säger på franska,
"c'est la vie"
Jag har spelat ut min roll
Tappat all kontroll
Det har äntligen hänt
Förlorat kampen
mot den man jag aldrig känt
Tappat all kontroll
Det har äntligen hänt
Förlorat kampen
mot den man jag alltid känt
"Livet är..."
Tankar, problem, en sorts hjärtats
urholkning
Sinnesförvirring värdig denna
i-landsbefolkning
När huden säger sitt kommer själen lätt i kläm
"Det vore kanske skönt att aldrig mer återvända hem"
Som en fantasirik vålnad utan sångröst
på barndomens torg
Som ett utrotningshotat djur som i reservatet
finner tröst
Sitter jag här nu, med fingerspetsarna klädda i sorg
Det är kamp mot klockan
Det är kamp mot tiden
Det är kamp mot översittare
klädda i siden
Det här är mitt rop till alla ni som försvann
Till alla er vars dröm blev sann
Han som gör sitt bästa, men aldrig blir bäst,
vad är det för en man?
Kan inte minnas när skriken om natten
betydde något senast
Ofattbart,
att jag kanske bara en enda gång fick känna dig
när du var som lenast
I livets oreda, känslornas vägskäl
lever jag ständigt i avundsjuka
Jag vill ha det så mycket, även om jag stjäl
Innan dess, men kanske också efter ändå,
kommer jag förföljas av denna
apati
Men det är, som man säger på franska,
"c'est la vie"
Jag har spelat ut min roll
Tappat all kontroll
Det har äntligen hänt
Förlorat kampen
mot den man jag aldrig känt
Övervägt faktiskt att gå till någon sådan någon gång. Men det blir liksom aldrig av. haha
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kurenai/414935660/