March
Wednesday 17 February 2010 photo 1/1
|
SAI (som snart byter namn) SIGNAR MED DEAD TREE MUSIC!
Farväl, osignade värld!
Så kom det till sist, tillfället. Tillfället som vi drömt om så länge och som vi satt på omöjligt hög position. Tillfället som vi alltid trott vi kunnat nå, men som samtidigt känts omöjligt. Vi är nu ett signerat band (på bilden en mycket glad Arian och en kanske - om möjligt - ännu gladare skivbolagsboss/manager).
Eftersom det är mig det handlar om kommer det här inlägget bli långdraget och smörigt. Men då en del av er valt att bevaka mig tänker jag utgå ifrån att mina reflektioner om saker är ganska intressanta (speciellt i dessa tider då egobilderna inte direkt dyker upp i drivor). ;)
Hade någon åkt tillbaks i tiden till när jag var liten, tjock och saknade livsambition och sagt "du kommer bli rocktrummis och ditt band kommer åka utomlands och lira samt ha ett skivbolag" skulle jag antagligen tappat min Pollypåse i backen och skrikit av glädje. En liknande reaktion hade antagligen infunnit sig 2005 när jag började lira trummor seriöst, fast då hade jag istället tappat ett ölglas.
Självklart innebär inte ett skivkontrakt omedelbar lycka och rikedom, långt därifrån. I dagens musikbransch betyder ett kontrakt inte så mycket som man skulle kunna tro. Men det är ett första steg, en bro mellan att vara "inget" och "lite mer än inget". Det är det som är det skönaste. Att vara med på spelplanen. Möjligheten för folk att kunna höra vår musik, och lika väl möjligheten för oss att sprida den och spela för människor överallt som tycker om det vi gör. Detta är första steget.
Jag tror inte riktigt det sjunkit in än. Vi står nu på en plats dit många band aldrig kommer, även om det är nu det riktiga arbetet faktiskt börjar. Det är dags att visa att man förtjänar att finnas med på marknaden, och att den här chansen vi fått faktiskt är något vi förtjänat. För det har vi. Det här bandet har varit min kropp och själ varenda dag sedan jag började i det för cirka 3 år sedan, och det kommer det fortsätta vara så länge som det känns rätt.
För ett år sedan, kanske mindre, satt jag och fantiserade om vad jag skulle skriva här på BDB när vi fick kontrakt. Jag hade planerat ett långt tal som sorgligt nog mest bestod av gliringar gentemot folk som ogillar oss. Under tiden som gått har vi fått en hel massa kritik, vare sig det gäller utseende, musik, sångröst, "japanbögerier" eller whatever else det kan tänkas vara. Naturligtvis är kritik en given del av att vara i rampljuset, men det har varit saker som varit tuffa att stå ut med då och då, mest på grund av ovanan. Det är ingen lögn att det varit en drivkraft att en dag få säga "FUCK YOU" till alla som från dag ett trott att vi aldrig skulle komma någon vart. De som känner sig träffade av detta får gärna ta åt sig av ovanstående svordom, men det är inget jag vill gå in djupare på eftersom jag blivit så ofattbart mogen den senaste tiden (...). Höhö. ;)
Lång bibel short: Nu jävlar. Vill säga tack till alla de som checkar min bdb och som trott på mig när jag babblat om att vi kommer komma nån vart. Vill säga tack till de som följt oss och sett våra gig även när vi varit som mest otighta. Även om inte alltför många läser min bdb av musikaliska skäl (?) så måste min tjatiga självuttömmande sida få detta sagt.
Glöm nu för guds skull inte att köpa skivjäveln. ;D
Farväl, osignade värld!
Så kom det till sist, tillfället. Tillfället som vi drömt om så länge och som vi satt på omöjligt hög position. Tillfället som vi alltid trott vi kunnat nå, men som samtidigt känts omöjligt. Vi är nu ett signerat band (på bilden en mycket glad Arian och en kanske - om möjligt - ännu gladare skivbolagsboss/manager).
Eftersom det är mig det handlar om kommer det här inlägget bli långdraget och smörigt. Men då en del av er valt att bevaka mig tänker jag utgå ifrån att mina reflektioner om saker är ganska intressanta (speciellt i dessa tider då egobilderna inte direkt dyker upp i drivor). ;)
Hade någon åkt tillbaks i tiden till när jag var liten, tjock och saknade livsambition och sagt "du kommer bli rocktrummis och ditt band kommer åka utomlands och lira samt ha ett skivbolag" skulle jag antagligen tappat min Pollypåse i backen och skrikit av glädje. En liknande reaktion hade antagligen infunnit sig 2005 när jag började lira trummor seriöst, fast då hade jag istället tappat ett ölglas.
Självklart innebär inte ett skivkontrakt omedelbar lycka och rikedom, långt därifrån. I dagens musikbransch betyder ett kontrakt inte så mycket som man skulle kunna tro. Men det är ett första steg, en bro mellan att vara "inget" och "lite mer än inget". Det är det som är det skönaste. Att vara med på spelplanen. Möjligheten för folk att kunna höra vår musik, och lika väl möjligheten för oss att sprida den och spela för människor överallt som tycker om det vi gör. Detta är första steget.
Jag tror inte riktigt det sjunkit in än. Vi står nu på en plats dit många band aldrig kommer, även om det är nu det riktiga arbetet faktiskt börjar. Det är dags att visa att man förtjänar att finnas med på marknaden, och att den här chansen vi fått faktiskt är något vi förtjänat. För det har vi. Det här bandet har varit min kropp och själ varenda dag sedan jag började i det för cirka 3 år sedan, och det kommer det fortsätta vara så länge som det känns rätt.
För ett år sedan, kanske mindre, satt jag och fantiserade om vad jag skulle skriva här på BDB när vi fick kontrakt. Jag hade planerat ett långt tal som sorgligt nog mest bestod av gliringar gentemot folk som ogillar oss. Under tiden som gått har vi fått en hel massa kritik, vare sig det gäller utseende, musik, sångröst, "japanbögerier" eller whatever else det kan tänkas vara. Naturligtvis är kritik en given del av att vara i rampljuset, men det har varit saker som varit tuffa att stå ut med då och då, mest på grund av ovanan. Det är ingen lögn att det varit en drivkraft att en dag få säga "FUCK YOU" till alla som från dag ett trott att vi aldrig skulle komma någon vart. De som känner sig träffade av detta får gärna ta åt sig av ovanstående svordom, men det är inget jag vill gå in djupare på eftersom jag blivit så ofattbart mogen den senaste tiden (...). Höhö. ;)
Lång bibel short: Nu jävlar. Vill säga tack till alla de som checkar min bdb och som trott på mig när jag babblat om att vi kommer komma nån vart. Vill säga tack till de som följt oss och sett våra gig även när vi varit som mest otighta. Även om inte alltför många läser min bdb av musikaliska skäl (?) så måste min tjatiga självuttömmande sida få detta sagt.
Glöm nu för guds skull inte att köpa skivjäveln. ;D
Hoppas de ger er vad som förväntas av dem.
Och grattis (igen)! ^^
Grattis brür, är så stolt över dig! ;__;
84 comments on this photo Show all comments »
Directlink:
http://dayviews.com/kurenai/443583930/
Visa toppen
Show footer