September
October 2009
För tredje fredagen i rad nu drog jag mig mot det fördömda Tureborg där alla håller till nu för tiden. Jag tycker att den här perioden i våra liv borde göras känd som The Great Tureborg Exod
Paula slogs mot Jasse när jag kom dit. Bestämdheten var total. Deltagarnas fokus kunde bränna genom hud, likt en solstråle genom ett förstoringsglas bränner myror.
När vi blev såpass många i hushållet fick vi teama upp i lag så att fler kunde vara med och spela. Jasse och Anton bildade ett lag. De var fierce.
Själv teamde jag upp med Nicklas. Vi krossade allt motstånd till tonerna av Kate Bush.
Driven mad by the pong. Jag kan ju ganska lätt intyga att spelet fungerade skrämmande bra. Kolla på mig bara.
Vi fick sluta medan vi var på topp. Eller kanske lite efteråt egentligen. Jimmy och Spike surade lite och hade helst av allt spelat hela natten lång.
DJ Elinor gav klartecken att det var dags att lämna byggnaden och dra ner till Cheers. Det var bara att dricka upp det man hade kvar och sedan ta sig förbi mardrömshallen full med attackerande katt
Are you ready to parteeeeh?! Det är de två iaf. Så snart Nicklas hade ätit upp sin låtsas-spaghetti med köttfärssås var vi out of there.
Accidents happen in the dark.
Vi gick upp till Nicklas syster och lämnade av oss saker innan vi gick till Cheers. På grund av vissa omständigheter, som att jag inte hade några fickor, valde jag att lämna kameran där också s
Herr Frisborg dök också upp ur det mörka Uddevalla, i en skepnad jag först inte kände igen. Jag blev lite orolig när vad jag först trodde var en okänd man kom fram och omfamnade mig och skrek
Vi tog oss i kragen och spelade in lite mer på bandets låtar idag. Det utdragna projektet med den här jävla demon, eller vad vi nu ska samanställa det till, börjar snart likna utvecklingsprocess
Four times' the charm, kan man ju säga ibland, om man inte är alltför komformistisk. Därför begav jag mig till Tureborg för fjärde fredagen i rad, dock inte till kollektivet den här g
Jag tog mig även friheten att bjuda in Plass. Jag fann det ytterst praktiskt att träffa på honom när han gick av bussen precis utanför Anton, då hans mobilpengar möjliggjorde att vi kunde få n
Det var också ett tag sedan jag träffade Petter på riktigt. Hans närvaro frambringade varma minnen av gamla goda kvällar framför Antons TV med öl och salta pinnar. Just nu gav sig Petter på Ag
It's great to be back, tyckte vi alla.
Ölhatt. Festligt, Chrischan. Nu när du snart blir indragen i armén bör du lära dig att man aldrig bär hatt inomhus.
Då jag befann mig i sällskap av människor som faktiskt hade spritdrycker medtagna, hände det att en eller annan shot slank ner. Frågan är; var jag själv med på detta, eller blev jag helt över
"I am the floating ghost-head of Christian Plass! You will do what I say!"
Just chillin' with ma sloth. Ibland är jag i full harmoni med naturen. Ibland är jag bara harmoniskt full.
Några hundradels sekunder senare inträffade en hesmk olycka som krossade både mitt näsben och min kameralins och berövade Anton på sin syn.
Go away, ghost head. I don't feel like talking to you.
Anton hade utfärdat en varning utifall förfesten skulle landa hos honom. Han skulle inte, under några omständigheter, orka städa innan.
Christian betraktade TV:n med ett buttert grin i ansiktet. Gick det kanske ett Simpsons-avsnitt som hade setts för många gånger?
Petter laddar upp sin standard-pose och flyr iväg till gamla tider när folk bar hatt och rock. "Push or pull, Syzlak?"
Visa toppen
Show footer