27 October 2009
Orust kan inte få nog av oss. Det kan ingen. Vi fick en spelning till där nu, med nästan lika kort varsel som den förra, och den här gången är det på samma ställe som vi för första gången
Vår andra tur till Orust stundade. Markus köpte med sig en nyhetsblaska att läsa på bussen. Den innehöll en recension av olika folköl under rubriken "Folköl funkar faktiskt". Lustigt nog var de
Kosan bar åt Svanesund idag och vi i Hazeflower sammanslöt oss till folket i Dynamit, vilka också skulle uppträda under kvällen. Alla var på glatt humör och var jättetuffa.
Vi beslöt oss för att skita ganska hårt i mackorna och fikat som arrangörerna bjöd på och istället dra neråt stan och käka pizza medan solen fortfarande lyste. Iväg bar det då.
En syn jag kommer ihåg från förra året, då vi faktiskt också var på exakt samma ställe och spelade. Judehusvagnen och byggbarracken för alla som gillar House Music och Marijuana, men inte hak
Vår loge delades av två-tre band på ungefär 20 personer totalt (inkl. groupies). Tillvaron var mycket manlig och stämningen höjdes mycket av odören av svett, chips och pizzakartonger. Markus fi
Affe pillar med scenkläder. Han hade verkligen ångest över vilket plagg han skulle välja när det var dags att entra scenen. Tyvärr valde han inte porr-Affe-looken med kråsskjortan. Verkligen sy
Jocke håller på att lära sig spela trummor. Just nu får han själv utforska fram hur man på rätt sätt använder trumpinnar. Hitills har han bara stoppat de i näsan och ansiktet när vi gett de
Joel smög hemlighetsfullt runt i korridorerna och spred ett sjukligt grönt sken omkring sig. Vi misstänker att han inte riktigt var sig själv.
Finfint kort på band och scen. Ja, folks, såhär såg det då ut när Pickadoll spelade. Blurrigt och läskigt. När de var klara utbröt ett stort kaos på platsen. En specialbuss skulle komma och
När vi anlände i HenÃ¥n, end of the line, sÃ¥ blev efterfesten snart ett faktum. Joel Gunnarsson var hospitalisk nog att ta in en verklig shitload av människor i sitt hem där de kunde fÃ¥ stanna Ã
Simon deltar i någon slags konversation medan Joel verkar helt borta i sin egen värld, så som det ska vara.
Morgonstund har guld i mund, brukar de flesta säga. Markus har dock, till skillnad från morgonstund, guld i mund sena kvällar på Orust.
En sammanbiten Nicklas satt ensam på en förstärkare vid väggen. Kanske hade inte livet blivit som han hoppats.
Så här såg Affe ut när han inte fick lyssna på Rio med Duran Duran. Den har blivit något av hans nya favoritlåt och han tycker inte om det när den inte är på i högtalarna. Det gör honom il
Jonas var rädd för det mesta. Mycket rädd. Stackaren hade ingen öl med sig att dricka som de andra pojkarna.
Jocke satt och pratade länge och väl med Laleh i sängen i ett avskilt hörn av rummet. Kanske uppstod romans?
Tidigare under kvällen (egentligen det första som hände) hade jag upptäckt en guldgruva ute i vardagsrummet. Där fanns stora korgar fulla av lego i alla dess former. Det dröjde inte länge innan
Jag började först bygga pÃ¥ en borg, men insÃ¥g snart att fordon som kunde röra sig över vatten skulle vara överlägset en stillastÃ¥ende boning. Jag lämnade över borgbyggandet Ã¥t Jonas och bÃ
Jag upptäckte att Joel Andersson hade fått tag på ett eget skepp och fastslog att han försökte utamana min övermakt till sjöss. Jag kunde förstås inte tillåta detta så jag rammade hans fart
Okänsliga knölar i soffan tittade dömande och nedlåtande på medan vi andra roade oss på golvet som små barn.
Sedan tog den maskulina sinnesstämningen över totalt i en annan del av huset och folk började lyfta tyngder för att utse en alfahanne.
Radio Nowhere-killen tvingades till golvet verkar det som. Kanske var det för att han spelade samma låt av Bruce Springsteen om och om igen. Hans smeknamn uppstod av det, ja.
De flesta hade vid det här laget gett efter för sin rastlösa fyllespontanitet, men Elin satt dock kvar och byggde lego, ensam och stolt.
Det finns en film ur den här vinkeln som involverar Joel, Nicklas, öldrickning och Robbie Williams "Millenium". Det är manligt och ganska obehagligt att se.
Som sagt sÃ¥ kände vi inte ritkigt igen Joel idag. Det var en ny, konstig, mer obegriplig Joel vi hade att göra med här. Vid ett tillfälle bestämde han sig till exempel för att plocka upp den hÃ
Vissa trötta började undra över vart man egentligen skulle ta vägen. Vart skulle man sova? Hade detta varit en så genomtänkt plan ändå?
Flockas kring dator för att välja musik. Viljorna är många och resultatet är ofta... kortvarigt.
Allt verkade hopplöst och melankoliskt till slut. Ett sorgset plinkande på en gitarr kunde knappt höras över de dånande högtalarna och när allt man ville göra var att sova så tilläts man det
Sing along i natten. Det ser ut som ett sånt där awkward moment där bara killen som har gitarren vet vad det är han spelar.
Den här bilden beskriver ganska ungefär på vad jag tror att man ser när man dör och lämnar jordelivet.
Det ballaur uuuur maximaaaaalt! Stackars hästkrake. Om inte Joel hade plockat fram den från första början hade den aldrig sodomerats så fasligt som den faktiskt sodomerades. That is not a cup hol
Nicklas demonstrerade ganska väl motsatsen av vad man vill se på sitt lokala petting zoo. Han var hästarnas Caligula.
De här två vet jag inte ens vilka det var faktikt, men vad jag märkte var dock att de ibland ställde sig i profil samtidigt. Fascinating.
Otroligt nog stod folk fortfarande upp till 6-tiden på morgonen eller så. Många klarade sig längre än min kameras batterier till exempel. Själv kände jag plötsligt att det var dags för sömn
Vi kör en liten update från kvällen med några bilder som togs på oss när vi spelade. Creds till Marcus Windmark, hobbyfotograf och bildhanterare. Fan vad otroligt snygg jag är ändå.
Direct link:
http://dayviews.com/kuse/2009/10/27/