juni
Visa fler 2 juli 2010
Peace & Love 2010
Dag 5: "Eller vafan... 10 Wårby"
Dag 5: "Eller vafan... 10 Wårby"
Morgon igen. Den ceremoniella vattendunken skickades runt igen medan tonerna av Come to the Sabbath spelades på stereon. Nicklas hår hade förvandlats till svamp.
Vi skickade runt ett par Herman Hedning-tidningar i campet. Förträfflig läsning, särskilt när man har varit eller är i nära kontakt med alkohol.
Med en kaskad av vatten återvände livet åter till Nicklas.
Vår rutin hade blivit ganska fast vid det här laget. Amerikansk pizza stod åter på menyn.
Denna gången unnade vi oss att sitta inomhus. Något som är lite sällsynt och farligt när man är på festival.
En snygg väggmålning. Jävligt ful.
I fönstret hittade vi annat kul också. Den stereotypiske pizzabakande italienske gnomen till exempel.
Bapa-di-boOooopi?!
Vi sov middag en stund. Jag såg en fallande apa i ett moln. De kallade mig galen.
Tja... nånting fanns ju där i alla fall.
Jonas gick i däck i någon sorts fasansfull domedagsmaskin.
Efter att Nicklas gett oss den fantastiska repliken "Jag ska nog inte dricka något idag... Eller ska ni på systemet sen? Okej, 10 Wårby då." bar det av till systemet igen. När vi var klara där u
I en park på andra sidan gatan satt Camp Sämst och hängde. Jag hängde med dem en stund.
Någon slags halvhjärtad, orkeslös poker utövades i gräset.
Tillbaka på campingen lämnade jag antingen in min mobil på laddning eller så hämtade jag ut den, jag minns inte riktigt. Detta skedde på campingens egna mobilladdnings- och alkotestcenter.
Det blev ett jävla flängande. Vi drog iväg och kollade på Nationalteatern en sväng. Otroligt mycket folk var det där, men bandet var verkligen inte lika bra som senast jag såg dem.
Och... tillbaka på campingen. Camp Sämstarna hade fått upp något slags improviserat solskydd. Överlevnad skall kräva påhittighet. Så ska det vara på festival.
Leo sofftar. Höh.
Och för första gången tillsammans på bild: De tre Osc/kar! Tillsammans reser dem genom tiden och besegrar ondskan!
- Oskar! - Ja? - Ja? - Ja?
Vlad, pålspetsarn, som bodde i militärtältet på andra sidan gången hade lyckats sätta upp ett avskräckande exempel på vad som händer med tält som kommer för nära och försöker stjäla han
Jag hittade en trött och uppgiven Michan på väg från festivalområdet senare. Jag tyckte att hon kunde vända om och hänga med in igen, vilket hon tyckte lät bra.
Michans favoritband The Hives klev in på en scen. Hon jubblade stort förstås. Vi hade bra sikt till scenen för övrigt.
Eftersom Michan i själva verket hatar The Hives så stod vi inte där så länge, utan gick istället vidare neråt. Jag hörde plötsligt en låt jag kände igen så vi följde ljudet och fann av en
För att vara riktigt löjliga gick vi vidare och såg ett tredje band inom ca 3 minuter totalt. Khoma bjöd på en liten show på en scen. Energiska killar de där. Och arga... så arga...
"Jag dödar allt!" skrek sångaren och började vifta med armarna.
Sedan blev det lite mer av det vanliga. Det var alltid så skönt när man var klar med alla band man skulle se och kunde gå tillbaka till campingen för att stanna där. I några timmar...
En plötslig stroke slog till. Men det hade jag väl förtjänat också.
Världens sämsta skivomslag.
Kan du vissla, Nadja? Nehe, det var dödshostan.
Vi kände oss rastlösa igen... och krävde blod. Vad var det nu vi hade hittat på för hemskt som Oskar sitter och skrattar åt?
Jaha, det ja. Stackars Herodes, vår hushund, fick sätta livet till och bli offrad på bål. Vårt hundformade skivfodral hade mött sitt öde.
KILL! KILL KILL!
Olle dök upp igen. Denna gången hade hon förberett sig med öl. Hon hade lärt sig.
Olles crew var med också. TA BORT DEN!
Hallå, granne! Fint väder, eller vad säger du?
When your day is done and you wanna run; cocaine.
Fan, det blev visst en till tur ner till festivalområdet. D.A.D spelade en trudelutt eller två, men jag tyckte det närliggande sopkökets menyer var mer intressanta. Led Zoppelin! Hah!
Höa höa höa!
En stund senare kände sig vissa redo att sova. Då blev det pyjamas på. Fräsch dunk med vatten vi har där för övrigt.
Skratta och borsta tänderna samtidigt är att rekommendera för komisk effekt.
Oskar hade förmågan att somna ögonblickligen genom att enbart lägga armarna i kors. Det var som att trycka på en off-knapp.
Jonas är den där värsta sortens uteliggare. Sånna man bara hittar på soptippar.
Från askan i elden. Vi drog till Turebronx-campet. Det enda campet som invånarna hade lyckats skita ner mer än vårt.
Jonas. Bakgrundsinsatsernas ständige mästare.
Vi undrade vart Nicklas hade tagit vägen. Sedan kom han, med 8 Wårby under bältet. Han hittade ett bo på en smutsig presenning ovanpå ett halvrasat tält.
Rädslan tog över Oskar.
Alla frös plötsligt fast på plats och förvandlades till stenstatyer. Det fanns för många medusor...
Och förresten... En förödande blick.
Nicklas, du är alkoholpåverkhad! Gå ner!
Jag fick en sko i present! En jävligt snyggt hemmabygge. Den kom ganska väl till pass då min medtagna högersko hade varit borta i några dagar nu...
"Kom igen, Nicklas! Vi gör presenning-änglar!" Nicklas lyckades inte så bra.
Det var tillåtet att göra presenning-änglar så länge man inte blockerade brandgatan. Oskar och Nicklas klarade sig undan, men inte med stora marginaler.
Sedan gick vi vidare på vår turné runt campingen, med den extremt onyktre Nicklas i spetsen. Egentligen följde vi bara efter honom för att se hur idiotiska saker han kunde göra. Här lutar han s
Jag har sett saker...
Efter att Nicklas bjudit på en och annan glidtackling över grusplanen träffade vi på Ztefan som nu hade svidat om till sitt alter-ego: öhh... Elefantpenis-Micheal-Jacksson-Zorro?
Oskar och Jessica. En formidabel idiotduo.
För att kunna vinna respekten hos campingens indianstam var jag tvungen att födas på nytt som en av dem. Jag fick svarta streck på kinderna, det vill säga.
Ett skrapsår på Jessicas ben. Hon är allt bra äcklig.
Med Nicklas i täten lyckades vi ramla in i ett camp med ett gäng Stockholmstjejer. De var tillräckligt vänliga, tyckte vi, så vi satt kvar där tills ja... efter att solen gått upp igen, som ni
Stockholmarna var inte tillräckligt organiserade för att vara med på en och samma gruppbild, men det fick gå ändå. Vi var bara glada för att vi äntligen hade socialiserat lite med främmande m
Direktlänk:
http://dayviews.com/kuse/2010/7/2/
Visa toppen
Visa sidfoten