November
5 December 2011
Åka till Göteborg och titta på tuffaste Pentagram på mysiga Truckstop Alaska. Det är sannerligen inte var dag det. Det är inte heller var dag man lyckas se Pentagram, trots att man går på dera
I väntan på att få bli insläppta stod vi och frös längs en plåtvägg och såg fina ut. Väntan berodde på att Pentagram tog lite tid på sig att soundchecka. Först när de var klara fick vi k
Mysiga Trucken. Faktiskt mitt premiärbesök där. Det var fint. En dag ska jag återvända. Här är förband In Solitude förresten.
Satan. Demon. Blood. Happiness.
Och nu: Självaste. Tobbe, den där obotlige front row bangern där framme, höjer händerna mot skyarna och ramar ärofyllt in herr Bobby Lieblings ansikte medan Pentagram börjar spela.
Tufft. Tufft.
Hårdrockare har alltid fina och väl synliga händer. Pryds dem av armband som det står Muskelrock på, som på den längst till höger (kanske Annas?), är det ännu bättre förstås.
Victor Griffin som gillar att spela pentasolo minst en gång efter varje vers och refräng. Det är absolut helt rätt och jättetufft och bör inte diskuteras mer än så.
Bobby il terrore. Man blir lite smått obekväm av alla hans knarkdjävulsansiktsuttryck om man tittar för länge faktiskt.
"You're gonna be my queen, the king always knows just what he means" och så vidare.
Bobby, den lidelsefulle.
Lurig.
Numera har jag för mig att Bobby slutat helt att röka crack vilket han tydligen har ett mycket erfaret förflutet av, men ja... ibland märks det ju helt enkelt rätt tydligt vad för bakgrund han k
Spela med i gitarrsolot i ansiktet med hjälp av konstiga miner. Jajjamänsan.
Sammanfattningsvis, en mycket, mycket fin spelning av högsta kvalitet och på ett mycket passande ställe. Pentagram! Pentagram! Pentagram!
Direct link:
http://dayviews.com/kuse/2011/12/5/
Visa toppen
Show footer