April
Show more 4 May 2011
På onsdagen lämnade jag Flemmingsberg för första gången på veckan och tog mig in till Stockholm för att bete mig som en vinnare. Träffade Nicklas och Magnus bland annat, som skulle gå till Gl
Gabriel var också med och bidrog till stämningen genom diverse odrägligheter. Han skulle också med och se på herr Vatten sen, men ville först gärna hänga i en kylig liten park och dricka öl.
Kände mig dessutom ganska stolt över att övertyga Michan och Lizz att lämna sitt mysiga hem Österbybruk och komma in till storstaden, speciellt med tanke på hur mycket Michan har tjatat om att h
En kort stund senare gick dock de tre herrarna från väst sin väg och lämnade oss andra till vårt öde i den ej vältempererade parken. Vi behövde gå in och fortsätta vår fina get-together nå
Min kamera passades runt som... något slags föremål vars syfte är just att passas runt. Därför blev det mycket sånna här bilder.
Ölens förvridande krafter tog över oss och fick oss att göra grimaser. Mest så med mig.
Lizz skräpade ner fasligt mycket med citroner, mjukplast och annat dåligt. Och se så nöjd hon ser ut med det. Fruktansvärt.
Penna... nu ska du dödas...
Michan, disney-figuren.
Snabbt blev det fantastiskt dekadent. Jag är mycket nöjd över detta så klart!
Linnéasaurien. Ljuset skrämmer den inte.
Jag har några gånger under den senaste tiden noterat min förmåga att utstråla en fantastiskt hatfullhet gentemot vänner och bekanta som är med på bild med mig. Så även nu. Jag måste ha någ
Jag varnade Lizz att jag hade pennan fokuserad på hennes sårbaraste punkt - pannan, och hotade med att hon skulle dö om hon rörde sig för hastigt. Hon trodde mig inte.
Michan var ganska bra på att smälta in bland allt fint folk i storstaden och ta efter stockholms mest accepterade attityd och uttryck.
Själv ville jag mest slåss.
Kan jag ha lyckats fånga Michans vanligaste min på bild? I så fall är jag stolt.
Steker.
Michan, nöjd med livet och andras olycka. Som vanligt. Ond.
Vi hade även ärvt några ostringar från Nicklas och de andra när de stack. Kvällen var alltså räddad.
What is up?
Ostringarnas härrskare, besatta av alla möjliga demoner.
Lizz gav mot slutet av kvällen en tumme upp och vi pustade ut. Om hon inte varit nöjd hade hon kanske låtit mörda oss.
Direct link:
http://dayviews.com/kuse/2011/5/4/
Visa toppen
Show footer