May
Show more 4 June 2011
Morgonstund har öl i mund.
Michan ville inte leva längre. Allt hopp var förlorat.
Nicklas låter morgonen smyga sig på så sakta till stämningsfulla Ted Gärdestad som spelades av den där tjejen med braiga musiken i bakgrunden. Det var surrealistiskt och vackert och helt malplac
Sen kom man på andra tankar igen när man mindes vart man var.
Min fascination för John och Ellies tält fortsätter visa sig på min kamera. Tältet var nu bättre än någonsin.
En morgonpromenad runtom campingen för att vakna till lite. Luften var varm och full av sura ångor från ruttnande ting.
Vi tog oss in till stan igen på något vis, dissade en förnämlig kina-restaurang till fördel för en pizzeria och satt bara och tjockade oss åt helvete. Vi levde fortfarande. Vi var fortfarande h
Alex ville ha mat snabbt och kunde inte ansvara för vad som skulle hända om han inte fick sin önskan i uppfyllelse.
Vissa var lyckligt ovetande om Alex intentioner. Tur för dem.
Senare på ICA. Glassparty med bil! *BRUM! BRUM!*
Vi övergav Åse på kundparkeringen. Hon blev för jobbig.
Glassen som färgade min tunga blå. Och framhävde min panna extra mycket.
Tillbaka på festivalområdet för lite mer heavy metal. Vi kunde inte få nog nu. Alex och Anna hänger på Tyrolen i gräset vid papperskorg.
Festivalområdet i sig var ganska grymt faktiskt. Hela grejen var som ett övergivet, svingammalt tivoli som precis hade börjat användas igen. Ganska dött på folk under de ljusa timmarna på dagen
Ute på marsch mot hårdrocken.
Hartmann drar grova skämt. Michan blir missnöjd.
Vi gick förbi stora scenen och kunde skymta att en wrestlingmatch hade gått av stapeln på scengolvet. Någon slags hundmänniska slogs mot en brottare medan Pelle från Nifelheim var konferencier o
Silver Mountain, som såg lite missnöjda ut över att ha blivit föregångna av en amatörwrestlingmatch, fick till slut komma fram och spela. Riktigt bra!
Alex var nöjd med omständigheterna.
Man med bra hygien diggade.
Kollade lite på Blaze Bailey en snabbis sen också. Han höll ett passionerat tal om att allt metal-folk måste stötta varandra, inte ta någon skit och vara precis så som de vill vara. Det märkte
Michan, förlorad i förvirrade tankar.
Sen var det dags för Graveyard. Det där bandet som är så jävla inne just nu, ni vet. I förgrunden: Nicklas hår, kringkastandes av och ann, längst framme vid scenen.
Man får ju säga att de är ganska utstuderat retro ändå i sina val av både kläder, instrument och förstärkare. Allt ska vara av modell 1971, så är det bara.
Michan gillar Graveyard. Eller hatar dem. Kan inte bestämma mig riktigt med den här bilden.
Leta tuffa skivor i dimman. Vinst.
Sen gick vi tillbaka till campet och åt världens godaste bönsoppa. Ser den inte helt underbar ut? Soppan var egentligen inte så mycket soppa utan mer en klumpig gegga som sammanhöll bönorna. Man
Michan frossar. Soppa äts förresten bäst med händerna, en nypa i taget.
Ett bra camp. Vi misstänkte att det hade blivit en provisorisk testplats för kärnvapen någon gång under dagen.
På festivalområdet var det nu dags för festivalens stora huvudakt som alla hade sett fram emot: Thor. Synd bara att det var det värsta jag någonsin sett någonsin. Det är svårt att beskriva upp
I väntan på ett band med mycket fräckare scenshow: Ghost!
Vissa hade väntat så länge att de däckat redan.
Altting var rött, onskefullt och demoniskt när Ghost började spela. Man blev nästan rädd där man stod och kollade. Det är dock synd att deras scenshow tyvärr gör större intryck än deras mus
Direct link:
http://dayviews.com/kuse/2011/6/4/
Visa toppen
Show footer