5 June 2011
Söndag och dags för hemfärd. Anna hade packat klart helt och hållet tidigt och var mycket nöjd över detta.
Åse såg mindre road ut över situationen. Hon hade varit ganska försvunnen under stora delar av festivalvistelsen och kommit vandrande mot oss över campingen som en zombie när det var dags att å
Vi fick så sakta fart på folk och samlade ihop oss vid bilen. Vi märkte att de som var på utsidan fordonet oftast verkade gladare och mer energiska än de som satt inspärrade inuti.
Alex lämnar sitt sista meddelande i livet i den svettiga kondensen på bilrutan innan han dukar under i värmen.
Misären, ångesten och den dödslängtan Stefan upplevde gav honom inspirationen att skapa bitterljuv musik under den sista timmen. En avskedsmelodi till muskelrock.
All tung musik hade fått Nicklas ögonbryn att falla ner över ögonen på honom. Där låg han nu, orörlig i den posen i flera timmar.
När vi till slut kommit iväg från campingen åkte vi en sväng förbi Alvesta city igen och var tvungna att käka en till pizza på det fantastiska stället vi hade varit på dagen innan. Med mycke
Paparazzi var ute efter skandalbilder på Nicklas. De lyckades fånga honom trots hans försök att hålla sig anonym och gömd.
Anna var inte så sugen på att vara med på bild. Ungefär lika intresserad av att fotas som en trött katt.
Fler paparazzibilder togs för vårt eget höga nöjes skull. Vi fångade inte bara våra vänner på bild dock, utan även folk som är kändisar på ritkigt. Messiah, på väg in på pizzerian vi sa
Eller egentligen fel håll, då vi bestämde oss för att ta en omväg via Ljungby när vi ändå var i samma landskap, och titta på ett musikhistoriskt minnesmonument av ett slag. Trots omvägen var
Efter att ha stannat och frågat en oväntat kunnig och nästan lite för intresserad medelålders kvinna och hennes hund om vägen hittade vi rätt. Vi befann oss nu i Dörarp utanför Ljungby. Sveri
I vördnadsfull tystnad samlades vi och blickade över minnesstenen vi var här för att besöka, ty det var ju på denna plats i september för 25 år sedan som Metallicas turnébuss var på genomres
Vi gick även över vägen till den sida som olyckan tydligen skulle ha inträffat på och såg lite mongo ut när vi stod och tittade på ett dike, bara för att det hade varit med om en småhistoris
Vi stod och bevakade diket, som inte hade lämnat mycket spår från busskraschen, och relekterade över oss ömtåliga människors flyktiga och värdefulla tid här på jorden.
Vi klättrade in i minibussen igen och begav oss iväg från den lite halvkusliga, tysta platsen. Nicklas visade få känslor på ytan, men gick man tillräckligt nära så kunde man allt se att sorge
Direct link:
http://dayviews.com/kuse/2011/6/5/