June
July 2011
Eftersom alla tjatade något fruktansvärt om världens hårdrockshelg på Ullevi i Göteborg, med Iron Maiden på fredagen och Big 4 på söndagen, så fick jag helt enkelt skaffa en billig biljett i
Eller ja, i väntan på ett av förbanden i alla fall. Sabaton. Sämsta. Jag kan iofs förstå tänket lite, eftersom Sabaton känns lite som Maiden-wannabes på ett sätt. Sen sjunger de ju om krig o
"Jag vill hem..."
Träffade Linn också, som aldrig missar en konsert utav detta slaget. Hon hade med sig sin syster My dessutom, som vi mobbade för att hon tycker om Sabaton.
Det var dessutom första gången jag var på Ullevi. Får säga att det var rätt fett när arenan började fyllas med folk.
Gabriel lurar och smälter in i mängden.
John gillade inte mina dömande kommentarer om det vansinniga i att köpa en plastmugg folköl för 40-50 spänn.
Jag ville få mig en titt på vad för folk det var man skulle gå på konsert med egentligen. Inga jeansvästar eller läderjackor någonstans ju. Dåligt.
Sabaton började spela. Jobbigt.
Nicklas blir arg och Calle förmår sig inte ens att slänga upp en hand och sätta den för pannan, men hans blick säger ändå allt om vad han tycker om förbandet.
Linn och My är glada istället. Det kanske är roligare egentligen.
Jag kanske inte ska klaga på brist på läderjackor och jeansvästar när jag själv gick runt i paisleymönstrad, färgglad skjorta. Kanske inte det mest passande på en Iron Maiden-spelning, men de
Jag bad Gabriel att sluta vara så ledsen. Han gjorde inte som jag sa.
Folktätheten började öka avsevärt vid det här laget. Är det någon som har några siffror på hur många som var där?
Nu jävlar är det snart dags. Fanemej.
De lyckliga bröderna Hellqvist.
Så drog det igång då. Folk hade jublat och klappat i händerna ända sedan ljudteknikerna hade varit ute och testat instrumenten och till och med när ett gäng fotografer var på scenen och tog ko
Det är svårt att hitta överdrivet många bra bilder på min kamera, men vid ett tillfälle lyckades jag i alla fall zooma in hyfsat. Det var under The Trooper, som fick det vanliga framträdandet m
Linn tar kort åt fel håll.
Eddie var ute och gick en sväng på scenen också. Ser ni honom? Han är lite lätt dold bakom djävulstecknet i förgrunden där.
Han fick dessutom slåss lite mot gitarristerna och även sno åt sig en gitarr själv och spela med lite. Eddie, the little rascal.
Mot slutet av spelningen började något stort röra sig bakom bandmedlemmarna på scenen...
Storslaget! Jättemetal!
Det tål också att tilläggas att Satan själv fick göra ett framträdande i en låt under extranumret (ni kan ju gissa vilken). Detta var dock det bästa kortet jag fick på honom. Han är slug och
Ända sedan jag först såg den har jag varit avundsjuk på Petters fantastiskt tuffa visningsbild här på bilddagboken där han är en geodude. Jag ville ju också bara vara en pokémon. Och nu har
Visa toppen
Show footer