July
August 2011
Jocke och Disa var på besök några veckor under sensommaren. Det är kul att se att Jocke inte har förändrats så mycket alls faktiskt.
Glidarn, the one and only.
I Göteborg en sväng under kulturkalasveckan. Någon hade mumlat något om att köpa soffor och hänga i dem på stan och jag ville gärna undersöka detta fenomen. Och mycket riktigt. Där satt de,
Med tiden bytte sofforna plats lite sporadiskt hela vägen uppför Linnégatan. Många kastade undrande blickar fyllda av avund och vissa önskade oss lycka till med vår strävan. Gäster på Condeco
Mer pitstops. Vi försäkrade oss om att vi blockerade alla entréer och infarter till byggnader så långt det gick medan vi vilade mellan varven.
Softa med oss då. För helvete.
Vi var på väg mot slottsskogen för att kunna ta skydd där när mörkret föll över oss. Med svetten drypandes och armar värkandes utbrast vi i glädjerop när vi såg att vi började närma oss
"I don't know what I've been told But my arms are liklely to explode."
Man skulle kunna argumentera om huruvida det räknades som slottsskogen eller inte, men den första gräsplätten vi såg längs stigen dit fick hur som helst bli vårt hem. Där stannade vi sedan til
Senare fann vi en krog på andra lång att fortsätta kvällen med. Mycket trevligt och inte packat med folk trots kulturkalasets påverkan på staden. Billig öl och ett bord var allt vi ville ha och
En varnande hand kastas fram för att hindra Anton från att säga någonting han inte borde, men det är redan försent och Oskar har hört allting. "Vad fan sa du om stureplan?"
Jocke, med sin kära iPhone. Den såg jag och Anton till att sno på bussen hem sen och ägna hela resan till att svara rätt på alla nördiga frågor i ett stort filmquiz medan Jocke var sur. Fun ti
Vid ett tillfälle under sommaren var jag trött på festivaler, vid ett annat var jag väldigt sugen på fler och vid senare tillfälle slutade med att jag mer eller mindre fick organisera min egen.
Efter lång möda och måttligt stort besvär med att släpa upp massa grejer till vår festivalborg började några av de första gästerna anlända och slå sig till ro. Det ska nämnas att dessa ä
Jon och Oliver hade även de varit passionerade över tanken på en Tureborgsfestival. Och här var de nu, mitt upp i en. Jon var bandansvarig under kvällen. Alltså ansvarig för de otroligt fräsig
Jag spekulerade innan över huruvida Oliver skulle komma att rynka skeptiskt på näsan åt diverse främmande gäster. Sen fick jag det bekräftat.
Efter att ha ställt mig upp och framfört ett kort men otroligt känslomässigt och välformulerat välkomsttal gav jag plats på scenen åt årets första artist, den ständigt häpnadsväckande Ale
Alex låter ackorden tala. Och sin röst.
En infångad och förtrollad publik. Allt var vackert.
Vi hade en grill på plats och orädda män till att sköta den. Vissa personer inger bara ett sånt otroligt förtroende när de utför sådana uppgifter, inte sant?
En fiskebåt hade spolats upp på borgen, innehållandes dagens fångst. Dagens ledsna fångst.
Besegrad.
Oliver möter havet.
Titta vilket uppslutning av folk! Nytt rekord för festivalen tror jag faktiskt!
En oväntad nackdel som ingen hade sett komma var att det någon gång under kvällen blev mörkt och ingen kunde se något. Svaret blev att sprida ut värmeljus överallt, men vinden, må satan ta de
Visa toppen
Show footer