Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Vid ett tillfälle under sommaren var jag trött på festivaler, vid ett annat var jag väldigt sugen på fler och vid senare tillfälle slutade med att jag mer eller mindre fick organisera min egen.
Efter lång möda och måttligt stort besvär med att släpa upp massa grejer till vår festivalborg började några av de första gästerna anlända och slå sig till ro. Det ska nämnas att dessa ä
Jon och Oliver hade även de varit passionerade över tanken på en Tureborgsfestival. Och här var de nu, mitt upp i en. Jon var bandansvarig under kvällen. Alltså ansvarig för de otroligt fräsig
Jag spekulerade innan över huruvida Oliver skulle komma att rynka skeptiskt på näsan åt diverse främmande gäster. Sen fick jag det bekräftat.
Efter att ha ställt mig upp och framfört ett kort men otroligt känslomässigt och välformulerat välkomsttal gav jag plats på scenen åt årets första artist, den ständigt häpnadsväckande Ale
Alex låter ackorden tala. Och sin röst.
En infångad och förtrollad publik. Allt var vackert.
Vi hade en grill på plats och orädda män till att sköta den. Vissa personer inger bara ett sånt otroligt förtroende när de utför sådana uppgifter, inte sant?
En fiskebåt hade spolats upp på borgen, innehållandes dagens fångst. Dagens ledsna fångst.
Besegrad.
Oliver möter havet.
Titta vilket uppslutning av folk! Nytt rekord för festivalen tror jag faktiskt!
En oväntad nackdel som ingen hade sett komma var att det någon gång under kvällen blev mörkt och ingen kunde se något. Svaret blev att sprida ut värmeljus överallt, men vinden, må satan ta de
Tureborgsfestivalen presenterar The Divine Baze Orchestra! Minus en medlem. Eller minus två... tre? Hur många är de egentligen? Ingen vet längre. Ikväll var de två och gav publiken stor lycka me
Jag försökte sprida ljus. På visas bekostnad.
Hannes dök upp på trevligt besök. Hur mycket man än bad honom ville han dock inte sluta tjata om Graveyard. Som vanligt.
Jag var glad att jag äntligen fick använda min tänkta festivalhatt på en riktig festival! Fast jag visade det förstås inte, för det är inte coolt. Det fick Tillis sköta åt mig istället.
Det blev en improviserad öppen scen mellan varven. Vem som helst fick komma upp och prova på, så länge man douchade loss med en lägereldsgitarr.
Mysig efterfeststämning nÃ¥dde oss. MÃ¥nga brydde sig inte om det fallande ljuset utan valde att stanna kvar i protest ändÃ¥. Det är rätt. När man väl fixat festival sÃ¥ ska man fan vara kvar pÃ
Anton, som inom kort skulle komma att lämna oss för ett liv i Borås, fick chansen att avsluta på topp. Han lyckades bra här, men tappade sin respekt igen när han sprutade ner sitt ansikte med ha
Augusta får äran att avsluta årets bilddokumentation över den fantastiska, fenomenala Tureborgsfestivalen. Nästa år syns vi igen!