augusti
September 2011
Efter fyra veckor på Ljungskile folkhögskola har jag redan lyckats ta mycket mer bilder på min nya klass än jag totalt gjorde på min filmvetenskaps-klass under hela förra hösten. Jag verkar ha
Min snygga klass. Hänger i Stenungsund lite.
Emelie uthärdar blåsten för stunden. Men värre skulle det bli ju längre ut i havet vi skulle komma.
Lina, Dennis och Jimmy inspekterar gitarrer i väntan på bussen. Det är viktigt att allting är stämt, även när det är nedpackat under resor.
Idas "hålla-modet-uppe"-min.
Jag och Alex spenderade i stort sätt hela resan med att spela pokémon. Helst ville vi inte bli störda, så om någon ville prata med oss fick de fånga vårt intresse genom att till exempel rita av
Måste fånga alla... alla...
Fia vågade klämma av ett leende bland alla vindbitna och i pokémon insnöade, sammanbitna ansikten. Kanske tyckte hon faktiskt att det skulle bli uppriktigt roligt att åka på insparksläger?
Fasans ansikte på båten ut till ön. Norrfolk från skogen är inte bekväma med salta stänk och dundrande vågor.
Resten av klassen verkade hålla lugnet. Ibland i alla fall. Själv kände jag mig plötsligt oväntat patriotisk och stolt när jag blickade ut över det virvlande havet som mötte den bastanta grani
En uppmaning till att visa att man har betalt för sig. Vi vågade inte annat än att lyda den obehagliga, tecknade figuren.
Ute på Dyrön kvartade vi in oss i ett gammalt missionshus. Vi funderade på om vi skulle vända det stora träkorset på fasaden upp och ner, men lät bli, och nöjde oss med lite frisk luft iställ
Vi tog en promenad för att utforska den gudsförtjäna ön som skulle bli vårt hem de närmaste dagarna. Vi hittade ICA som var öppet varje dag till typ tre på eftermiddagen tror jag.
Vandringsmusik höjde stämningen i den vidirga skitblåsten.
En fantastisk hård skara som man inte ville bråka med följde efter mig. Om jag hade fått sätta ihop ett tag-team till en wrestlingmatch hade jag valt Jimmy och Dennis här. Enbart baserat på de
Vi kom fram till havet och reagerade förstås på naturligt vis och började skrika på det. Alex skrek så högt att han blev gravid.
Vi följde en kringlig och krokig stig upp runt ett berg. Emelie, the mountain witch, var dock i våra spår och skulle kasta oss i fördärvet med sitt vinande hår om hon nådde fram till oss.
Västkusten. Där de starka överlever och de folkhögskolestuderande vandrar i berg.
Vi fann en ö som såg ut att vara på randen till undergång i det stormiga havet. Samtidigt som det såg otroligt fräckt ut såg det också ut som att ön var på väg att sjunka ner i vågorna nä
Det var faktiskt löjligt stormigt där ute. Skrattretande blåsigt.
Samaurai-Alex på språng för att komma ikapp de andra. Det gällde att hålla en tight formation när man äventyrade upp för den vindlande stigen uppför berget.
Taggade: UMUS 2011, Peter Harrisson.
Sen delade klassen upp sig i två grupper. De som var modiga och dödsföraktande gick ner genom det förrädiska helvetesgapet. De som var trötta på att vara ute i blåsten och komma hem snabbare g
How GORGEous.
En fin liten vik som växte sig större med tidvattnet. Jag började undra hur många gamla skepp som har strandat och krossats mot klipporna och reven här ute, bara för att sedan spolats upp i små
Visa toppen
Visa sidfoten