Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Bandet Gravengelskmeter, översättes Graveyard, skulle spela i vår stad en kväll. Det är inte så ofta man är ute på dansbanan till musik av den kalibern nu för tiden tycker jag, så det kände
Erik kom förbi och dödade lite ryssar i Goldeneye, så som man gjorde när man var barn. Det var vackert att se.
Angelica tjatar om att hon vill lära sig spela bas hela tiden, så jag la en på henne för att hon skulle vara tyst sen. Det blev hon inte. Hon blev full istället.
Erik gick ju faktiskt i vår klass i Ljungskile i ungefär en och en halv vecka eller så i höstas innan han bestämde sig för att han inte ville vara med oss mer och hoppade av. Men när Emma och I
Ida hade aldrig lyssnat på Graveyard direkt. Men sånt är inget som brukar stoppa henne från att gå på spelningar dock.
Sandra smyger runt på Mortens i skuggorna. Där trivs hon bäst.
Folk som väntar. Det var så blått allting. Vad fint.
Förryckta.
Tuffing-bandet Graveyard. Med alla stereotypiska element för genren rätt; Orange-stärkare, rickenbacker-bas, ES- och SG-gitarrer plus långt hår och mustasch på samtliga medlemmar!
Snyggaste backdropen hade de också. Smakfull!
Ida blir så glad ibland. Hon är duktig på att visa det också, tycker jag.
Angelica och de flesta andra av oss verkade stå och kolla bekymmerslöst, men det fanns ändå onda aningar som reste sig längs ryggraden. Någonting hade förföljt oss genom Morias grottor i tre d