December
Friday 16 October 2009 photo 3/3
|
1984 mördades en 4-årig flicka, hon blev strypt av sin styvpappa. Om du inte kopierar denna texten och lägger ut inom 30 minuter kommer hon sitta på din sängkant och stirra på dej med hennes mörka ögon fulla av sorg, och den trettonde natten kommer hon att strypa dej långsamt till döds.
Det började med att hon satt på sitt rum, hon målade en teckning till sin pappa. Det var en blomma hon målade. Hon öppnade dörren från sitt rum och skulle gå ner och lämna teckningen. Hon hörde att hennes mamma och pappa bråkade, hennes mamma skrek, flickan blev ledsen, hon förstod att det var hennes pappa som gjorde något mot hennes mamma. Flickan fortsatte gå ner lite för trappan. Hon såg sin mamma vara blodig liggande på marken. -Pappa, jag har målat en teckning till dig... sa flickan. -Stick härifrån, jag vill inte ha dig! sa pappan, tårarna strömmade ner från flickans kinder. Hon tappade teckningen. Hon bara satte sig ner på golvet. Hon kunde knappt andas. Hennes pappa började gå mot henne, han spottade henne i ansiktet. -Du var ett misstag, det hade vart bättre om du hade dött när du var liten! sa hennes pappa. Hon sprang upp på sitt rum, hennes pappa började springa efter, hon hoppade ut genom fönstret och gömde sig i en buske. Hon såg att hennes pappa gick runt och letade efter henne på trädgården. Hon blundade, sen tittade hon lite, hennes pappa var borta. Tårarna fortsatte strömma ner. Men då hände det! Någon drog ut henne ur busken bakifrån. Hon såg hennes pappas ansikte, han såg jättearg ut. -Nej pappa, jag älskar ju dig, gör mig inte illa! bad flickan samtidigt som hon grät. Hennes pappan tittade henne djupt in i ögonen, han ställde sig upp. Flickan låg kvar på marken. Hon kunde inte röra sig. Hon la huvudet åt sidan, då såg hon hennes pappa komma mot henne, med något i famnen. Det var något stort, grått. När han kom närmare förstog flickan vad det var. Men hon ville inte tro det, men hon visste. Hon visste att det var en sten. Hon såg hennes pappas ansikte. Sen blev allt svart. Den dagen dog flickan. Ser du någonsin en man hålla något stort i famnen, spring, spring fort. Skicka vidare detta, då kommer du inte ha några problem med "stenmannen" . Men om du struntar i detta, kommer du dö. Antingen av flickan, som sitter på din sängkant och stirrar på dig med sina tårfyllda ögon och strypa dig... eller av hennes pappa som förföljer dig. Med något i famnen, ditt val. Men gör inte som den lilla flickan gjorde och göm dej!!
Det började med att hon satt på sitt rum, hon målade en teckning till sin pappa. Det var en blomma hon målade. Hon öppnade dörren från sitt rum och skulle gå ner och lämna teckningen. Hon hörde att hennes mamma och pappa bråkade, hennes mamma skrek, flickan blev ledsen, hon förstod att det var hennes pappa som gjorde något mot hennes mamma. Flickan fortsatte gå ner lite för trappan. Hon såg sin mamma vara blodig liggande på marken. -Pappa, jag har målat en teckning till dig... sa flickan. -Stick härifrån, jag vill inte ha dig! sa pappan, tårarna strömmade ner från flickans kinder. Hon tappade teckningen. Hon bara satte sig ner på golvet. Hon kunde knappt andas. Hennes pappa började gå mot henne, han spottade henne i ansiktet. -Du var ett misstag, det hade vart bättre om du hade dött när du var liten! sa hennes pappa. Hon sprang upp på sitt rum, hennes pappa började springa efter, hon hoppade ut genom fönstret och gömde sig i en buske. Hon såg att hennes pappa gick runt och letade efter henne på trädgården. Hon blundade, sen tittade hon lite, hennes pappa var borta. Tårarna fortsatte strömma ner. Men då hände det! Någon drog ut henne ur busken bakifrån. Hon såg hennes pappas ansikte, han såg jättearg ut. -Nej pappa, jag älskar ju dig, gör mig inte illa! bad flickan samtidigt som hon grät. Hennes pappan tittade henne djupt in i ögonen, han ställde sig upp. Flickan låg kvar på marken. Hon kunde inte röra sig. Hon la huvudet åt sidan, då såg hon hennes pappa komma mot henne, med något i famnen. Det var något stort, grått. När han kom närmare förstog flickan vad det var. Men hon ville inte tro det, men hon visste. Hon visste att det var en sten. Hon såg hennes pappas ansikte. Sen blev allt svart. Den dagen dog flickan. Ser du någonsin en man hålla något stort i famnen, spring, spring fort. Skicka vidare detta, då kommer du inte ha några problem med "stenmannen" . Men om du struntar i detta, kommer du dö. Antingen av flickan, som sitter på din sängkant och stirrar på dig med sina tårfyllda ögon och strypa dig... eller av hennes pappa som förföljer dig. Med något i famnen, ditt val. Men gör inte som den lilla flickan gjorde och göm dej!!
Visa toppen
Show footer