Vilda i mitt minne, hunden som jag minns.
Min kära vän, som inte längre finns.
Tiden hos oss den blev allt för kort.
Så snabbt och hårt du rycktes bort.
Jag kan ännu inte fatta, helt enkelt ej förstå.
Hur livet utan dig ska kunna fortsätta att gå.
Min kära lilla valp, så ensam jag nu är,
Min fina lilla valp, jag höll dig ju så kär.
Inget kan förklara hur det är jag känner,
tårar så heta i ögonen bränner.
Men det är så svårt att visa all sin smärta.
Jag har fångat dig och gömt dig i djupet av mitt hjärta!
Bördan på mina axlar känns helt plötsligt så tung.
Varför just nu? Just du? varför så ung?
Frågorna är många, jag kan ej få något svar.
Men mina tankar jag dig skänker, alla som jag har.
Dagarna de går, så sakta framåt nu!
Jag trodde för en lång tid, det skulle vara jag och du!
Men livet går vidare, men stannar upp ibland.
När vi vandrar utan gränser i vårt eget sagoland.

Till min lilla Vilda skriven av mig.

Vila i frid kära kära valpen! Jag kommer inte kunna glömma dig!

Nu hänger jag inte med =/ Vad är det som har hänt?