July
Tuesday 23 February 2010 photo 2/2
|
Ja, vi vakna väl på morron, klockan va ju bara fem,
jag mörda väckarklockan å så la vi på en rem
ner till receptionen för att hänga me
på en bussresa till Kairo, för att se
ÖKEN!
ÖKEN!
Fan, jag va ju knappast vöken, de va ÖKEN!
Ja, vi hade bara rullat nåra tusen meter,
blev vi stoppade av en sån där kontroll där man ska tala om va man heter,
va man har för hårfärg å va man har för skor
å var morsans fasters brorsa bor
Fan, de eju ÖKEN!
De e ÖKEN!
Som en jävla skolklass vilse me sin fröken, de e ju ÖKEN!
Hurdeva, så kom vi iväg då,
å först så va de berg, sen va de ännu mera berg
Å alltihopa hade en sån där skitbrun färg.
Sand. sand, sand, sand,
grus å stofft, vilket jävla land,
de e ju ÖKEN!
De e ju ÖKEN!
Jag tänkte, det blir väl bättre runt kröken, men de va ännu mera ÖKEN
Nu körde vi plötsligt in i nån jävla dimma,
chauffören spydde, guiden svimma
Behövde man bajsa, då fanns de en mugg.
men ingenting fungera, man såg inte ett dugg,
de va ÖKEN!
Fan, vilken ÖKEN!
Va! Men gissa om de lukta möken. De va ÖKEN!
Jag tänkte. hur många dromeda'r ska de här hålla på?
Jag började nämligen lite konstigt må
Jag såg nåra märkliga figurer på ett krön:
Be-Du-In sista bön!
De va ÖKEN!
ÖKEN!
Jag drömde mardrömmar å dansade med spöken, ja de va ÖKEN!
Du vet, resans mål de va ju Tut-anch-Amon
Guiden ropa: Chamon, come on, come on!
Fjortontusen busslaster samtidigt på språng,
kön va ju för faen elva resor lång,
de va ÖKEN!
Vilken ÖKEN!
Å de säjer jag, av nån jävla Tutte såg jag faen inte röken. De va ÖKEN!
Sen börjar guiden plötsligt förhöra oss om Mecka,
å då tänkte jag, nu får det väl för faen räcka,
sitta i Sahara & inte kunna svara,
tillbakaflyttad i kvarsittarnas skara,
de e ÖKEN!
Ja visst fan e de ÖKEN!
Tänk er själv, jag menar, vilket fotfel kännetecknar göken? De e ÖKEN!
Allt detta hände ju femtusen före Krist,
javisst, javisst, javisst, javisst
Men va fan har vi för glädje av det här å nu,
när man sitter å käkar nån slags wookad gnu.
de e ju ÖKEN.
ÖKEN!
Dom ska ju ha sånt märkvärdigt kök, men de e ÖKEN!
Ja, jag satt där å drömde mej tillbaks till min egen förlossning,
jag tänkte, nu ska de bli skoj å hoppa ut å ropa "mossning"!
v Men, genast va de nån där som slet å drog,
jag skrek ju för faen så morsan nästan dog,
de va ÖKEN! Jag kommer ihåg,
de va ÖKEN!
Jag tänkte, kunde inte farsan haft kondorn på löken!??
Nää! Nej, den här ska inte va me här!
Nä, den bara slank in... Nu ska vi se...
Rätt som de va kom vi ner i nån katakomb,
hade jag kunnat, hade jag släppt en bomb
Javisst, fan, syret tog slut,
jag fick klaustrofobi, å kunde inte komma ut
de e ÖKEN!
de e ÖKEN!
Jag tänkte, ni som livets mening söken, försök en öken!
Nä ni förstår säkert att jag skojar bara. Jo!
Det är underbart att genom öknen Farah-oh!
Nämen, Nefertitta, så pyramidal
byggnadskonsten e här vid Nilens dal,
ÖKNEN!
ÖKNEN!
Man måste verkligen beundra all odödlighets försöken, här ute i ÖKNEN!
En sak är säker, timglasen som står där i Sinai,
kommer sanden aldrig att sina i!
Å sen vinkar vi åt Sfinxen ajöken,
därute i ÖKNEN!
Ja, nu har vi rest färdigt, nu har vi kommit hem igen,
å de säjer jag, att man får perspektiv på sitt liv, när ma
n kommer hem
Med alla sina vykort å sorterar dem
När ens lilla dotter kommer in å säjer: "Jag vill ut å leka",
stannar hon vid sandlådan å börjar peka:
ÖKEN!
De eju ÖKEN!
Den e för liten för henne, vår fröken
Den e ÖKEN!
jag mörda väckarklockan å så la vi på en rem
ner till receptionen för att hänga me
på en bussresa till Kairo, för att se
ÖKEN!
ÖKEN!
Fan, jag va ju knappast vöken, de va ÖKEN!
Ja, vi hade bara rullat nåra tusen meter,
blev vi stoppade av en sån där kontroll där man ska tala om va man heter,
va man har för hårfärg å va man har för skor
å var morsans fasters brorsa bor
Fan, de eju ÖKEN!
De e ÖKEN!
Som en jävla skolklass vilse me sin fröken, de e ju ÖKEN!
Hurdeva, så kom vi iväg då,
å först så va de berg, sen va de ännu mera berg
Å alltihopa hade en sån där skitbrun färg.
Sand. sand, sand, sand,
grus å stofft, vilket jävla land,
de e ju ÖKEN!
De e ju ÖKEN!
Jag tänkte, det blir väl bättre runt kröken, men de va ännu mera ÖKEN
Nu körde vi plötsligt in i nån jävla dimma,
chauffören spydde, guiden svimma
Behövde man bajsa, då fanns de en mugg.
men ingenting fungera, man såg inte ett dugg,
de va ÖKEN!
Fan, vilken ÖKEN!
Va! Men gissa om de lukta möken. De va ÖKEN!
Jag tänkte. hur många dromeda'r ska de här hålla på?
Jag började nämligen lite konstigt må
Jag såg nåra märkliga figurer på ett krön:
Be-Du-In sista bön!
De va ÖKEN!
ÖKEN!
Jag drömde mardrömmar å dansade med spöken, ja de va ÖKEN!
Du vet, resans mål de va ju Tut-anch-Amon
Guiden ropa: Chamon, come on, come on!
Fjortontusen busslaster samtidigt på språng,
kön va ju för faen elva resor lång,
de va ÖKEN!
Vilken ÖKEN!
Å de säjer jag, av nån jävla Tutte såg jag faen inte röken. De va ÖKEN!
Sen börjar guiden plötsligt förhöra oss om Mecka,
å då tänkte jag, nu får det väl för faen räcka,
sitta i Sahara & inte kunna svara,
tillbakaflyttad i kvarsittarnas skara,
de e ÖKEN!
Ja visst fan e de ÖKEN!
Tänk er själv, jag menar, vilket fotfel kännetecknar göken? De e ÖKEN!
Allt detta hände ju femtusen före Krist,
javisst, javisst, javisst, javisst
Men va fan har vi för glädje av det här å nu,
när man sitter å käkar nån slags wookad gnu.
de e ju ÖKEN.
ÖKEN!
Dom ska ju ha sånt märkvärdigt kök, men de e ÖKEN!
Ja, jag satt där å drömde mej tillbaks till min egen förlossning,
jag tänkte, nu ska de bli skoj å hoppa ut å ropa "mossning"!
v Men, genast va de nån där som slet å drog,
jag skrek ju för faen så morsan nästan dog,
de va ÖKEN! Jag kommer ihåg,
de va ÖKEN!
Jag tänkte, kunde inte farsan haft kondorn på löken!??
Nää! Nej, den här ska inte va me här!
Nä, den bara slank in... Nu ska vi se...
Rätt som de va kom vi ner i nån katakomb,
hade jag kunnat, hade jag släppt en bomb
Javisst, fan, syret tog slut,
jag fick klaustrofobi, å kunde inte komma ut
de e ÖKEN!
de e ÖKEN!
Jag tänkte, ni som livets mening söken, försök en öken!
Nä ni förstår säkert att jag skojar bara. Jo!
Det är underbart att genom öknen Farah-oh!
Nämen, Nefertitta, så pyramidal
byggnadskonsten e här vid Nilens dal,
ÖKNEN!
ÖKNEN!
Man måste verkligen beundra all odödlighets försöken, här ute i ÖKNEN!
En sak är säker, timglasen som står där i Sinai,
kommer sanden aldrig att sina i!
Å sen vinkar vi åt Sfinxen ajöken,
därute i ÖKNEN!
Ja, nu har vi rest färdigt, nu har vi kommit hem igen,
å de säjer jag, att man får perspektiv på sitt liv, när ma
n kommer hem
Med alla sina vykort å sorterar dem
När ens lilla dotter kommer in å säjer: "Jag vill ut å leka",
stannar hon vid sandlådan å börjar peka:
ÖKEN!
De eju ÖKEN!
Den e för liten för henne, vår fröken
Den e ÖKEN!
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kyoo/444692725/
Visa toppen
Show footer