September
Monday 14 December 2009 photo 1/1
|
Välkommen till Verkligheten
Har jag kommit på anledningen till att jag gråter så mycket och varför jag alltid är deprimerad?
Det är inte för småsaker, som ofta är det allra första som människor gissar på.
För mig är det en stor, filosofisk grej som innehåller småsaker också, såsom skolproblem, kärleksproblem och andra triviala svackor. Men det är inte den fullständiga anledningen.
Nu igen så känns det som om ingen förstår mig, jag menar, varför skulle de?
Jag famlar alltid runt i vilsna tankar och det är näst intill omöjligt att hitta ut.
Om jag nu ska fatta modet och berätta anledningen till att jag känner mig så ensam, förvirrad och ledsen, så är mitt problem... Verkligheten.
Det är inte det att jag hatar livet, jag hatar bara den här verkligheten. Jag önskar att jag kunde välja min egen verklighet. Att ha otroliga krafter och förmågor i en värld av magi och under, plus allt annat som är älskvärt i mina ögon.
Att varje dag skulle vara ett äventyr och att det inte fanns något som ett alldagligt mönster.
I den här verkligheten så säger folk att man ska bryta sina trista rutiner, men gör man det så är det först och främst väldigt svårt, sen så kan man inte låta bli att påbörja en annan rutin och dessutom... Även om de säger att man ska "bryta sina trista rutiner" så är det en lögn, de låter en inte göra det, de där personerna eller vilka det nu är som styr vår värld har redan bestämt hur vi ska leva, även om ingen egentligen vill leva så.
I den här verkligheten så blir man berövad friheten så fort man föds, man får en "stämpel" som säger: "det här är du, och du är en av oss, en simpel människa som redan har fått uppsatta mål och en massa ideal att leva upp till. Du kommer att använda runt halva ditt liv till att sträva efter det tillsatta målet, vilket kräver en massa energi och är så tråkigt att du blir psykiskt störd inom 10 år, och när du strävat klart så kommer allt ändå att gå åt helvete och då måste du fortsätta jobba för ingenting, tills du tillslut dör. Hursomhelst så kommer du att bli tvingad in i vårt vardagliga, tråkiga mönster, du har inget val.
Du kommer att leva i en torr, skröpplig, gammal värld där det viktigaste i ditt liv är att lyda lagar och regler, det har de bestämt.
Välkommen till Verkligheten, här är ingen lycklig."
Jag klarar inte av att leva så här, att aldrig kunna ta mig ur den här eviga förtvivlan...
Jag är fast i ett tomrum, där det inte finns någon förståelse eller tröst överhuvudtaget inom dessa gränser.
Det enda jag gör nu är att söka mig bort. Jag lajvar, läser böcker och tittar på film och anime. Intressen? Ja. Men bara för att det är min verklighetsflykt. Utan det så skulle jag vara dömd, aldrig orka leva mer. Jag behöver sånt som inte påminner mig om den här fördömda verkligheten.
Den får bara inte få tag på mig, jag vill inte bli äldre och gammal. Jag vill inte leva såhär, men verkligheten är vad verkligheten är, och det finns ingen chans att jag, ensam, kan ändra på den här världen.
Men kan jag inte ändra på den, så måste jag fly... Men hur?
Har jag kommit på anledningen till att jag gråter så mycket och varför jag alltid är deprimerad?
Det är inte för småsaker, som ofta är det allra första som människor gissar på.
För mig är det en stor, filosofisk grej som innehåller småsaker också, såsom skolproblem, kärleksproblem och andra triviala svackor. Men det är inte den fullständiga anledningen.
Nu igen så känns det som om ingen förstår mig, jag menar, varför skulle de?
Jag famlar alltid runt i vilsna tankar och det är näst intill omöjligt att hitta ut.
Om jag nu ska fatta modet och berätta anledningen till att jag känner mig så ensam, förvirrad och ledsen, så är mitt problem... Verkligheten.
Det är inte det att jag hatar livet, jag hatar bara den här verkligheten. Jag önskar att jag kunde välja min egen verklighet. Att ha otroliga krafter och förmågor i en värld av magi och under, plus allt annat som är älskvärt i mina ögon.
Att varje dag skulle vara ett äventyr och att det inte fanns något som ett alldagligt mönster.
I den här verkligheten så säger folk att man ska bryta sina trista rutiner, men gör man det så är det först och främst väldigt svårt, sen så kan man inte låta bli att påbörja en annan rutin och dessutom... Även om de säger att man ska "bryta sina trista rutiner" så är det en lögn, de låter en inte göra det, de där personerna eller vilka det nu är som styr vår värld har redan bestämt hur vi ska leva, även om ingen egentligen vill leva så.
I den här verkligheten så blir man berövad friheten så fort man föds, man får en "stämpel" som säger: "det här är du, och du är en av oss, en simpel människa som redan har fått uppsatta mål och en massa ideal att leva upp till. Du kommer att använda runt halva ditt liv till att sträva efter det tillsatta målet, vilket kräver en massa energi och är så tråkigt att du blir psykiskt störd inom 10 år, och när du strävat klart så kommer allt ändå att gå åt helvete och då måste du fortsätta jobba för ingenting, tills du tillslut dör. Hursomhelst så kommer du att bli tvingad in i vårt vardagliga, tråkiga mönster, du har inget val.
Du kommer att leva i en torr, skröpplig, gammal värld där det viktigaste i ditt liv är att lyda lagar och regler, det har de bestämt.
Välkommen till Verkligheten, här är ingen lycklig."
Jag klarar inte av att leva så här, att aldrig kunna ta mig ur den här eviga förtvivlan...
Jag är fast i ett tomrum, där det inte finns någon förståelse eller tröst överhuvudtaget inom dessa gränser.
Det enda jag gör nu är att söka mig bort. Jag lajvar, läser böcker och tittar på film och anime. Intressen? Ja. Men bara för att det är min verklighetsflykt. Utan det så skulle jag vara dömd, aldrig orka leva mer. Jag behöver sånt som inte påminner mig om den här fördömda verkligheten.
Den får bara inte få tag på mig, jag vill inte bli äldre och gammal. Jag vill inte leva såhär, men verkligheten är vad verkligheten är, och det finns ingen chans att jag, ensam, kan ändra på den här världen.
Men kan jag inte ändra på den, så måste jag fly... Men hur?
Comment the photo
Men bara så du vet...DU ÄR INTE ENSAM med dina tankar om detta. Det är visst så att fler förstår, det finns människor som tänker som du, kom ihåg det! Jag vill fly hela tiden, men när du blir ääldre så kommer du att lära dig tänka i flera banor. Om man har drömmar så måste man jobba för dem, för vi har möjligheterna! Du kommer nog känna dig fången i samhället tills du hittar dig själv och vad du vill göra, men det KOMMER....använt tiden med att ära dig saker om dig själv:)
Leva efter egna regler å sånt, svårt å förklara.
Sova mycker=drömma mer <3
men jag förstår dig ialla fall, verkligheten är grym. det är därför vissa behöver en paus i annat. men man får inte glömma att dina bästa vänner... enbart finns i verkligheten, även om den är grym, så kommer dom alltid ge en solsken.. <333
Saknar dig enormt mke :( <333
Men det visste du ju redan. >.>
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kyouristray/430627040/
Visa toppen
Show footer