Saturday 17 April 2010 photo 1/2
|
Nu vet jag det, man föds, livet går den väg det går, sen dör man
Men om man inte är nöjd...?
Om livet går en väg där det bara är verklighet
Om den där passionen, det där konstiga giriga som väcker monster inte finns
Om fantasin tar slut
Världen dör, sakta men säkert, eller föds den på nytt...?
Jag vet inte vem jag älskar, jag vet inte ens om jag kan älska
Jag vill att det ska vara så som det står i böcker
Outhärdligt, girigt, passionerat..... Magiskt
...
Men...
Om det inte finns då?
Om man inte vågar ta chansen eftersom man vill att det ska vara så otroligt stort och underbart, vill man att det ska vara rätt
Man sitter och väntar, väntar på honom, maan kan sitta hur länge som helst och bara vänta... vänta och vänta, klockan tickar och man bara väntar
Snart fyller man 14 och då har man väntat på magin i säkert 10 år
utan att veta det
Vad är meningen med det?
Man blir kär... vågar inte berätta... men varför..?
Man vet inte om det är just Han
Man vill att det ska vara magiskt
Man drömmer om det... passionen... den där blicken.....
Men vems är de där ögonen
Man letar efter ett facit
Man tittar på filmer... känner passionen i dem
Man läser böcker... ännu mer passion
lyssnar på musik... passion
Lever..... passion? Nej, inte nu
Jag...
Jag vill bort
Jag vill leva i en saga
Det är därför jag gillar att sjunga, att dansa, att skådespela
Jag får gå in i en roll, jag får vara i sagornas värld
Jag får känna passionen, magin...
Men jag vill ha mer
Jag vill ha verklighet
Jag vill ha alla med mig in i sagan
Jag vill ha allt.....
Och det är där problemet ligger...
Problemet jag inte riktigt kan identifiera
Det där svartvita men ändå färglada
Runda men ändå oformligt
Det knapriga..
Snurrande...
hårda men ändå mjuka...
...
Det där konstiga som jag inte riktigt kan ta på...
...
Men vad är det egentligen....?
Det bara hänger där på väggen i mig...
Nej,,...
Det är överallt
Men var?
Och varför?
Varför är jag jag?
Varför jag jag den tjejen som alltid är glad och ler, får alla att le
Men ändå har ett helvetes humör,..
eller det har jag nog egentligen inte...
Jag är bara för dramatisk för att inte överdriva
Men jag är ju sur ibland,... bara så där,,.. för ingenting,..
eller,...
egentligen är jag nog inte sur heller...
men eftersom jag alltid är glad behöver jag vara neutral ibland...
Det upplevs som sur
Och då blir jag sur...
Gör och säger konstiga och taskiga saker för att jag inbillar mig att jag är sur, och då vill jag få ut det...
På vem?.... eller på vad?
På allt?
Jag vet inte....
Jag förstår inte....
Varför är inte jag den tjejen som står i hörnet och gömmer sig, rädd för att om
världen ska se henne och inte gilla det dem ser....
Varför pratar jag med alla och allt?
Jag råkar ju ändå bara säga saker jag inte menar för att säga det...
Va?
Jag förstår mig inte på mig själv?
Jag vet inte...
Är det min uppgift i livet?
Att prata, synas, dra in folk i en annan värld, sagornas....?
Att få konstiga "vad är meningen med livet"- anfall då jag skriver sånna här konstiga texet som ingen ändå kommer orka läsa eller förstå?
Eller är min uppgift att hitta den där runda, oformliga konstiga snurrande saken som jag sett någonstans, i en dröm, i verkligheten, i sagorna
passionen..... magin....
Är det så?
Ord....., bokstäver...,, meningar....,, texter......,
Allt bildar frågor....
frågor jag inte har något svar på.....
Men alla frågon går under En....
....
Vad är meningen med livet?
Man blir kär... vågar inte berätta... men varför..?
Man letar efter ett facit
Man tittar på filmer... känner passionen i dem
Men jag vill ha mer
Och det är där problemet ligger...
Det där svartvita men ändå färglada
Varför jag jag den tjejen som alltid är glad och ler, får alla att le
världen ska se henne och inte gilla det dem ser....
....
Vad är meningen med livet?
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/l-skling/453281374/