Friday 8 January 2010 photo 5/5
|
Hon siktar på ett förhållande, han missar hela poängen
Tvärtemot vad många kvinnor tror, är det ganska lätt att utveckla ett långvarigt, stabilt, intimt och tillfredsställande förhållande med en kille, givetvis under förutsättning att killen är en Labrador Retriever. Med mänskliga killar är detta oerhört svårt och det beror på att killar egentligen inte hajar vad tjejer menar med ordet förhållande.
Vi säger att en kille som heter Roger är attraherad av en tjej som heter Jennifer. Han frågar om hon vill gå på bio; hon svarar ja och de har ett par trevliga timmar ihop. Några kvällar senare bjuder han ut henne på middag och de har det trevligt igen. De fortsätter att träffas regelbundet och efter ett tag träffar ingen av dem någon annan.
Och så, en kväll när de är på väg hem i bilen, slår en tanke Jennifer och hon säger högt, utan att tänka efter:
- "Inser du att ikväll har vi känt varandra i sex månader?"
Därpå är det tyst i bilen. Jennifer anser att det är en öronbedövande tystnad. Hon tänker: "Oj, jag undrar om det störde honom att jag sa så där. Han kanske känner sig besvärad av förhållandet, han kanske tror att jag försöker pressa honom, få honom att ge sig in i något som han inte vill, eller är säker på."
Och Roger tänker: "Uj, sex månader..."
Och Jennifer tänker: "Men, hallå, jag är inte så säker på att jag vill ha ett förhållande, jag heller. Ibland önskar jag att jag hade lite mer svängrum, så att jag fick tid att fundera på om jag verkligen vill att vi ska fortsätta så här, på väg mot... Jag menar, vart är vi på väg? Ska vi bara fortsätta så här, med lite trevliga utekvällar ett par dagar i veckan och inget mer? Är vi på väg mot äktenskap? Med barn? Ett liv ihop? Är jag redo för det? Känner jag den här killen, egentligen?"
Och Roger tänker: "... så det betyder att det var... få se nu... februari när vi började träffas, det var precis när jag haft bilen på verkstan, vilket betyder... vänta, få kolla trippmätaren... Oj, det är dags för oljebyte!"
Och Jennifer tänker: "Han är upprörd. Det syns på honom. Jag kanske har missuppfattat allting. Han kanske vill ha ut mer av vårt förhållande, han kanske vill ha mer intimitet, mer hängivenhet. Han kanske kände, redan innan jag kände det, att jag var tveksam. Ja, så är det säkert. Det är därför han är så motvillig att säga något om sina egna känslor. Han är rädd att bli nobbad."
Och Roger tänker: "Och jag ska säga åt dem att kolla växellådan igen. Jag skiter i vad de där idioterna säger, det skrapar i lådan i alla fall. Och det är bäst för dem om de inte skyller på det kalla vädret igen. Vilket kalla väder? Det är över tjugo grader varmt ute, och växellådan låter som en jävla skördetröska. Och jag betalade de inkompetenta tjuvarna 600 dollar."
Och Jennifer tänker: "Han är arg. Och det förstår jag, det skulle jag också vara. Gud, vad jag känner mig skyldig som låter honom gå igenom det här, men jag kan inte rå för mina känslor. Jag är ju inte säker."
Och Roger tänker: "De kommer säkert att säga att garantin bara gäller nitti dagar. Exakt det kommer de att säga, svinen."
Och Jennifer tänker: "Jag kanske är för idealistiskt lagd, som håller på att vänta på att en riddare ska komma ridande på sin vita häst. Och här sitter jag jämte en fullkomligt bra person, en person som jag tycker om att vara med, som jag verkligen bryr mig om och som verkar bry sig om mig. En person som är sårad på grund av mina egoistiska, romantiska skolflicksfantasier."
Och Roger tänker: "Garanti? Så de vill bråka om garantin? Jag ska nog ge dem deras jävla garanti, rätt upp i..."
- "Roger," säger Jennifer.
- "Va?" säger Roger överraskad.
- "Snälla, tortera inte dig själv på det här sättet." säger hon medan ögonen fylls av tårar. "Jag borde aldrig ha... Å Gud, jag känner mig så..." Hon bryter ihop och snyftar.
- "Va?" säger Roger.
- "Jag är en sådan dåre." säger Jennifer snyftande. "Jag menar, jag vet att det inte finns någon riddare. Jag vet det, det är så löjligt. Det finns ingen riddare, det finns ingen vit häst."
- "Ingen vit häst?" frågar Roger.
- "Du tycker att jag är en idiot, inte sant?" säger Jennifer.
- "Nej då!" säger Roger, lycklig över att kunna det rätta svaret.
- "Det är bara det att... att jag... att jag behöver lite tid." säger Jennifer.
( Här uppstår en 15-sekunders paus medan Roger, som tänker så fort han kan, försöker hitta ett tryggt svar. Till slut hittar han ett som han tror kommer att funka.)
- "Ja," säger han.
- "Oh Roger, känner du verkligen så?" utbrister Jennifer.
- "Hur då?"
- "Om tiden, du vet."
- "Åh," säger Roger, "ja visst"
(Jennifer vänder sig mot honom och blickar honom djupt in i ögonen, vilket gör honom mycket nervös inför vad hon ska säga härnäst, särskilt om det kommer att handla om vita hästar.)
- "Tack, Roger" säger Jennifer.
- "Tack själv," säger Roger.
Därpå kör han hem henne och hon ligger på sin säng, ett rov för stridiga känslor, och gråter till solen går upp. Roger åker hem till sig, öppnar en påse chips, slår på tv:n och fördjupar sig genast i en repris av en tennismatch mellan två tjecker som han aldrig hört talas om. Långt bak i hans bakhuvud är det en röst som säger att det var nåt stort och djupt som hände i bilen, men han är ganska säker på att han aldrig skulle kunna begripa det, så han antar att det är bättre att inte tänka på det. Detta är för övrigt även hans inställning till svälten i världen.
Nästa dag kommer Jennifer att ringa sina närmaste vänner, och de kommer att diskutera den uppståndna situationen i sex timmar, nonstop. In i minsta detalj kommer de att analysera vad Jennifer sa, vad Roger sa, de kommer att analysera det igen och igen, utforska varenda ord, uttryck och nyanserande gest. De kommer att fortsätta att diskutera samma sak, om och om igen, i veckor, månader, utan att komma till någon slutsats men också utan att tråkas ut heller.
Under tiden kommer Roger att spela squash med en gemensam vän till honom och Jennifer, och Roger kommer att avbryta en serve och fråga: "Hördu, har Jennifer nånsin haft en häst? En vit?"
Vi pratar inte om att vara på olika våglängder här, vi talar om olika planeter, belägna i totalt skilda galaxer. Jennifer kan inte ha en meningsfull kommunikation med Roger om deras förhållande, inte mer än hon kan ha ett meningsfullt parti schack med en anka. Detta därför att summan av Rogers alla tankar i detta ämne är: "Öh?"
Poängen är att om du är en kvinna och vill ha ett lyckat förhållande med en man, finns det två regler som bör följas:
REGEL 1: Ta aldrig för givet att killen vet om att ni har ett förhållande över huvud taget. Killen kommer inte att nå denna insikt för egen maskin. Du måste plantera idén i hans hjärna genom att oupphörligen göra subtila antydningar i den vardagliga konversationen, till exempel:
"Roger, kan du skicka mig sockret, eftersom vi ju har ett förhållande."
"Vakna Roger! Det är en tjuv i huset och vi har ett förhållande! Du och jag, alltså."
"Goda nyheter, Roger. Min gynekolog säger att vi ska få ett fjärde barn, som kommer att ge ytterligare en indikation på att vi har ett förhållande. Du och jag, alltså."
"Roger, eftersom planet håller på att störta och vi förmodligen bara har en minut kvar att leva, vill jag att du ska veta att jag tycker att vi har haft ett underbart femtiotreårigt äktenskap, vilket klart tyder på att vi haft ett förhållande."
Så ge aldrig upp, kvinnor. Stå på i dessa banor och saker och ting kommer till slut att gå upp för killen. En vacker dag kanske han börjar fundera på det av sig själv. Han kommer att snacka med andra killar om tjejer och, som något helt naturligt, kommer han att säga:
"Jennifer och jag, vi har... ööh...vi...vi har lite påsar ihop."
REGEL 2: Förvänta dig inte att killen ger sig hän direkt. Med "direkt" menas här egentligen "under din livstid". Killar är synnerligen motvilliga att ge sig hän. Det beror på att de aldrig känner sig redo.
"Jag är ledsen," säger alltid killar till tjejer, "men jag är inte redo för något fast ännu". Killar befinner sig i ett permanent tillstånd av "icke redo-het". Om killar var skinkor som sattes i en 250-gradig ugn dagen innan julafton, så skulle de inte vara färdiga ens till Trettondagen.
- "Va?" säger Roger överraskad.
- "Snälla, tortera inte dig själv på det här sättet." säger hon medan ögonen fylls av tårar. "Jag borde aldrig ha... Å Gud, jag känner mig så..." Hon bryter ihop och snyftar.
- "Va?" säger Roger.
- "Jag är en sådan dåre." säger Jennifer snyftande. "Jag menar, jag vet att det inte finns någon riddare. Jag vet det, det är så löjligt. Det finns ingen riddare, det finns ingen vit häst."
- "Ingen vit häst?" frågar Roger.
- "Du tycker att jag är en idiot, inte sant?" säger Jennifer.
- "Nej då!" säger Roger, lycklig över att kunna det rätta svaret.
- "Det är bara det att... att jag... att jag behöver lite tid." säger Jennifer.
- "Oh Roger, känner du verkligen så?" utbrister Jennifer.
- "Hur då?"
- "Om tiden, du vet."
- "Åh," säger Roger, "ja visst"
- "Tack själv," säger Roger.