October
Tuesday 17 February 2009 photo 1/1
|
Tillägnad Debbie, allas våran egen lilla rosa ängel
Jag tänker ofta på dig. På hur annorlunda allt varit. På hur annorlunda jag varit. På hur annorlunda allt blev. På hur annorlunda jag blev.
Ett ljus släcktes denna dag, det som brann i dina ögon och i vår omgivning.
Men på samma gång tändes ett nytt ljus, ett ljus av hopp, att uppskatta livet, att inte ta alla förgivet. Att verkligen se dem i sin närhet.
För på samma gång som en stjärna på himlen slocknar och faller, tänds också en ny.
Svag, knappt synlig i början, men som lyser starkare hela tiden.
I sorgen, tomheten och smärtan, skapades nya band. Mellan två hjärtan som slog samma slag, delade och kände samma smärta och sorg.
Det du gjorde var fel, men trots detta, eller tack vare detta, insåg en liten flicka hur betydelsefullt livet kanske var, hur detta påverkade dem i hennes närhet med sorg och tårar.
Du fick henne att ta steget ner från bron.
För på samma gång som sorgen tändes, tändes också en ny känsla.
Svag, knappt märkbar i början, men som växte starkare hela tiden.
Stunderna, skratten och tiden, skapade minnen i allas hjärtan, som skulle betyda mycket för dem i din närhet som delade samma smärta och sorg.
Är dina vingar fina? Jag slår vad om att de är rosa
Äter du ofta klubbor? Du har nog ett helt förråd
Skrattar du fortfarande mycket? De andra änglarna måste älska dig
Sitter du med benen dinglandes från ett moln och ser ner? Jag önskar jag kunde se dig
Hur är det att slå kullerbyttor på molnen? Säkert mjukt, härligt och alldeles underbart
Tack för att jag fick lära känna dig.
Tack för att vi kunde prata om så mycket ihop.
Tack för att jag hade någon att skratta och skämta med.
Tack för att jag inte var den enda som gjorde ljudeffekter på Teckenspråket.
Tack för att du alltid fick mig att le när jag såg dig.
Tack för att du fick mig att inse att livet betyder något.
För den lilla flickan var jag. Den lilla flickan som du vänligt tog i handen och ledde ner från brons räcke.Vars ögon du öppnade mot dem omkring mig. När du inte kunde torka tårarna, sände du en annan varm famn till min tröst.
Sedan, när jag också kommer över till andra sidan, ge mig en av dina rosa fjädrar att sätta i mitt vingepar, som en påminnelse om att du förändrade hela mig och min omgivning, så ska jag ge dig en bit av mitt hjärta som tack för att du räddade mig, så att det kunde fortsätta slå.
Tack för den tiden vi hade tillsammans och för allt du lärde mig!
Mari
Jag tänker ofta på dig. På hur annorlunda allt varit. På hur annorlunda jag varit. På hur annorlunda allt blev. På hur annorlunda jag blev.
Ett ljus släcktes denna dag, det som brann i dina ögon och i vår omgivning.
Men på samma gång tändes ett nytt ljus, ett ljus av hopp, att uppskatta livet, att inte ta alla förgivet. Att verkligen se dem i sin närhet.
För på samma gång som en stjärna på himlen slocknar och faller, tänds också en ny.
Svag, knappt synlig i början, men som lyser starkare hela tiden.
I sorgen, tomheten och smärtan, skapades nya band. Mellan två hjärtan som slog samma slag, delade och kände samma smärta och sorg.
Det du gjorde var fel, men trots detta, eller tack vare detta, insåg en liten flicka hur betydelsefullt livet kanske var, hur detta påverkade dem i hennes närhet med sorg och tårar.
Du fick henne att ta steget ner från bron.
För på samma gång som sorgen tändes, tändes också en ny känsla.
Svag, knappt märkbar i början, men som växte starkare hela tiden.
Stunderna, skratten och tiden, skapade minnen i allas hjärtan, som skulle betyda mycket för dem i din närhet som delade samma smärta och sorg.
Är dina vingar fina? Jag slår vad om att de är rosa
Äter du ofta klubbor? Du har nog ett helt förråd
Skrattar du fortfarande mycket? De andra änglarna måste älska dig
Sitter du med benen dinglandes från ett moln och ser ner? Jag önskar jag kunde se dig
Hur är det att slå kullerbyttor på molnen? Säkert mjukt, härligt och alldeles underbart
Tack för att jag fick lära känna dig.
Tack för att vi kunde prata om så mycket ihop.
Tack för att jag hade någon att skratta och skämta med.
Tack för att jag inte var den enda som gjorde ljudeffekter på Teckenspråket.
Tack för att du alltid fick mig att le när jag såg dig.
Tack för att du fick mig att inse att livet betyder något.
För den lilla flickan var jag. Den lilla flickan som du vänligt tog i handen och ledde ner från brons räcke.Vars ögon du öppnade mot dem omkring mig. När du inte kunde torka tårarna, sände du en annan varm famn till min tröst.
Sedan, när jag också kommer över till andra sidan, ge mig en av dina rosa fjädrar att sätta i mitt vingepar, som en påminnelse om att du förändrade hela mig och min omgivning, så ska jag ge dig en bit av mitt hjärta som tack för att du räddade mig, så att det kunde fortsätta slå.
Tack för den tiden vi hade tillsammans och för allt du lärde mig!
Mari
Comment the photo
Mkt fint skrivet! :)<3
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/l0n3wolf89/325379926/
Visa toppen
Show footer