September
Wednesday 16 July 2008 photo 1/1
|
Grattis Jesper Juhlin, min bästa vän!
Den här texten är från mig till dig.
De kommer att försöka värja sig, tills du gör det de vill att du gör.
Konstens poliser går en frusen stig, på säker mark utan himmel ovanför.
De kommer att försöka tämja dig och sänka dig med måttfullhet och sans.
De kommer att försöka lura dig och säga att den väg du går den leder ingenstans.
Jag är där, jag går med dig
genom mörker och hällande regn.
Genom höstens tröga grind.
Genom vårens varma vind.
Till det sista havet, min vän.
Och när du trampar i förbrukade spår, och vesslorna väser att vi har sett dig förr.
Vi har sett dig falla och slira där du går och de slår igen din vidöppna dörr
och när du saknar nån annans hand och minnen trängs med allt som aldrig blev av
när alla du älskar har flytt till fiende land och du strandar på dårarnas hav.
Jag är där, jag går med dig
genom mörker och hällande regn.
Genom höstens tröga grind.
Genom vårens varma vind.
Till det sista havet, min vän.
Och du ska måla din egen färg, och på din himmel ska det skrivas att du kan,
och det ska eka över skog och berg att sanningen ljuger och att drömmen är sann.
Och jag är där, jag går med dig
genom mörker och hällande regn.
Genom höstens tröga grind.
Genom vårens första vind.
Till det sista havet min vän.
Till det sista havet min vän.
Till det sista havet min vän.
(Lars Winnerbäck - Till det sista havet)
Den här texten är från mig till dig.
De kommer att försöka värja sig, tills du gör det de vill att du gör.
Konstens poliser går en frusen stig, på säker mark utan himmel ovanför.
De kommer att försöka tämja dig och sänka dig med måttfullhet och sans.
De kommer att försöka lura dig och säga att den väg du går den leder ingenstans.
Jag är där, jag går med dig
genom mörker och hällande regn.
Genom höstens tröga grind.
Genom vårens varma vind.
Till det sista havet, min vän.
Och när du trampar i förbrukade spår, och vesslorna väser att vi har sett dig förr.
Vi har sett dig falla och slira där du går och de slår igen din vidöppna dörr
och när du saknar nån annans hand och minnen trängs med allt som aldrig blev av
när alla du älskar har flytt till fiende land och du strandar på dårarnas hav.
Jag är där, jag går med dig
genom mörker och hällande regn.
Genom höstens tröga grind.
Genom vårens varma vind.
Till det sista havet, min vän.
Och du ska måla din egen färg, och på din himmel ska det skrivas att du kan,
och det ska eka över skog och berg att sanningen ljuger och att drömmen är sann.
Och jag är där, jag går med dig
genom mörker och hällande regn.
Genom höstens tröga grind.
Genom vårens första vind.
Till det sista havet min vän.
Till det sista havet min vän.
Till det sista havet min vän.
(Lars Winnerbäck - Till det sista havet)
Visa toppen
Show footer