Saturday 10 May 2008 photo 1/1
|
På teve fick hjälten sin hjältinnan. The end.
Jag såg på honom. Han hade bestämt sig.
Massor av ord bubblade upp i mig, men de fastnade i halsen och inte ett enda kom ut.
- Jag vet inte om vi klarar av att ändra på något. Men jag vill att vi försöker. Vi måste försöka leva var sitt liv. Inte ett gemensamt.
Han gömde ansiktet i händerna ett ögonblick, och såg sedan upp igen.
Leva ett normalt liv, sa han.
Ett normalt liv.
Vad i helvete är ett normalt liv?!
Jag vill vara med Ludvig.
Om jag inte får vara med Ludvig så kan jag lika gärna låta bli att vara över huvud taget! Vi är ju med varandra, säger han då.
Är och är.
Vi går här och är, utan att vara det vi vill vara. Jag får inte ens ge honom en kram. Allt blir bara ännu svårare då, säger han. Lätt för honom att säga. För mig är allting ännu svårare redan.
Det känns som om jag tappat bort allt. Det är som om jag inte hade min bror kvar heller. Häng dig inte på mig, säger han. Det betyder en massa saker:
Ta inte i mig.
Se inte på mig.
Tala helst inte till mig.
FINNS inte, om du kan låta bli!
Men jag då?
Slog upp ordet KÄRLEK i ordboken. Det står: "Förälskelse; passion; erotik; tillgivenhet; hängivenhet; starkt intresse, en; -ar"
Under kärlek står det KÄRLKRAMP: "krampaktig smärta i t ex hjärtinfarkten"
Vad är det för skillnad?
Annons
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/l930914/205175986/