Med handesinfektionslukt
och peace and lovemusik dunkandes ur mina högtalare,
lever jag livet efter jobbet
med påsar under ögonen.

Jag saknar Simon!

Jag och Julia flummade gärnet efter lite sömn.
Vi var båda glada och förväntansfulla.
Väl komna vägrade den dåvarande koordinatorn
ta hand om oss.
Påpekade att det inte var hennes ansvarar.
Men efter lite prat med chefen om hur vi skulle göra,
slutade det med att vi fick var sin handledare.
Gångarna var krångliga
och jag skulle lätt ha tappat bort mig utan en handledare.
Julia och jag såg varandra lite då och då,
men inte så mycket som jag hade hoppats på.
Det fanns ytterst lite arbete för oss att göra
och när det väl fanns arbete, om vi hade tur,
fick vi gå tillsammans.

Ett roligt ögonblick som förgyllde dagen,
var då vår koordinator visade oss kiss-provrören.
Hon förklarade vad de användes till och att de fort tog slut
och att våran uppgift då var att fylla på.
-Så det kan ni göra, avslutade hon och tittade på mig och Julia.
Julia blev lite chockad och tittade på mig med en häpen min.
Efter en stund fattade jag varför Julia hade blivit så häpen
över att vi skulle "fylla på".
Hon hade helt enkelt tagit det som att vi skulle gå på toa
och fylla på rören med vårat urin.

Vi tre skrattade

Hur går det på jobbet?