November
Saturday 16 May 2009 photo 1/1
|
Då är det äntligen över, all den jävla skit jag tagit från min mor, är nu till ända. Hon vill inte vara en del av mitt liv alls längre och ska jag vara helt ärlig så är jag jävligt lättad samtidigt som jag tycker synd om dem andra i familjen för dem hamnar i mitten. Det är ju helt klart att jag hamnar utanför resten av familjen nu men what the hell, har aldrig stått någon i familjen nära oavsett. Pappa har ju i alla fall visat på sin attityd mot mig nu idag vilken sida han står på i det hela och det är inte min. Det absolut jobbigaste kommer bli att bo här hemma till hösten då jag vet var jag kommer plugga eller vad jag kommer syssla med det närmaste året. Funderar på att åka iväg någonstans och ta en riktigt lång sommarsemester, antingen tält eller vandrarhem, kanske cruisa runt i europa i väntan på besked från universiteten jag sökt in till.
Det hela brakade loss igår, alltid fått höra av min mor att jag inte är bra nog för det och detta, inte rätt inställning, inte rätt attityd, för låg smärttröskel och så vidare. Igår vid matbordet fick jag nog när hon kommenterade min fildelning i och med att jag ville bli polis tidigare, för det första så har hon inte ett smack att göra med vad jag fildelar och hon vet inte vad heller, behöver inte vara något olagligt, det vet inte hon hur som helst. För det andra så var det där droppen som fick bägaren att rinna över, för ett par dagar sen var det att jag var så jävla dålig och inte hjälpte till här hemma när jag hade erbjudit mig att ta ner ett par pelare i trädgården som inte alls var brådskande och inte hade gjort det dagen efter jag erbjöd mig. Spenderade över 3 timmar, körandes runt i bilen, bara körde dit jag kände för, hade inte en susning om var jag var på väg, körde bara in på någon väg här och var som såg lovande ut, visste inte vart vägarna ledde eller ingenting. Så jävla skönt att dra ut och bara köra dit slumpen tar en, känna accelerationen när man trycker plattan i mattan, känna friktionen när man tar en skarp kurva i hög fart, höra hur däcken tjuter när man håller på att tappa fästet. Känna hur vinden blåser i ansiktet på en när man har rutorna nere.. Så jävla skönt det var att bara komma hemifrån.
Snart så är det dags att komma härifrån för gott, never look back.
Det hela brakade loss igår, alltid fått höra av min mor att jag inte är bra nog för det och detta, inte rätt inställning, inte rätt attityd, för låg smärttröskel och så vidare. Igår vid matbordet fick jag nog när hon kommenterade min fildelning i och med att jag ville bli polis tidigare, för det första så har hon inte ett smack att göra med vad jag fildelar och hon vet inte vad heller, behöver inte vara något olagligt, det vet inte hon hur som helst. För det andra så var det där droppen som fick bägaren att rinna över, för ett par dagar sen var det att jag var så jävla dålig och inte hjälpte till här hemma när jag hade erbjudit mig att ta ner ett par pelare i trädgården som inte alls var brådskande och inte hade gjort det dagen efter jag erbjöd mig. Spenderade över 3 timmar, körandes runt i bilen, bara körde dit jag kände för, hade inte en susning om var jag var på väg, körde bara in på någon väg här och var som såg lovande ut, visste inte vart vägarna ledde eller ingenting. Så jävla skönt att dra ut och bara köra dit slumpen tar en, känna accelerationen när man trycker plattan i mattan, känna friktionen när man tar en skarp kurva i hög fart, höra hur däcken tjuter när man håller på att tappa fästet. Känna hur vinden blåser i ansiktet på en när man har rutorna nere.. Så jävla skönt det var att bara komma hemifrån.
Snart så är det dags att komma härifrån för gott, never look back.
Visa toppen
Show footer