November
Sunday 2 November 2008 photo 1/1
|
att inte veta om man ska stå kvar eller gå vidare, att inte veta vilken väg som är den rätta.
det är inte lätt, det är verkligen inte lätt. tankarna snurrar fort runt i mitt huvud natt som dag, tusen tankar men dom kommer ingen vart. jag vet att det inte är någon idé att strunta i det, jag måste ta tag i alla dom där tankarna. för jag kommer aldrig kunna springa iväg från dom. försöker ständigt tänka på det bra som finns runt omkring mig, men dom dåliga tankarna tar över. försöker ständigt att tänka på dom underbara vänner jag har, men tanken på dom som tycker illa om mig tar över där också. det går rykten, det sprids skitsnack. lägg ner, det lönar sig inte i slutet. gång på gång undrar jag om det är värt det, all den här mödan jag lägger ner på dig, på er. så många kvällar jag har haft svårt att somna bara för allt... va skönt, att bara för EN dag, kunna släppa allt det där. kunna låta det gå några timmar, att få slappna av. just nu vet jag inte vad jag ska göra, på vilken fot jag ska stå. om jag ska stanna kvar här i ljuset, på den ena sidan av tunneln, på den ljusa sidan och fortsätta låtsas som att allt är okej. eller ska jag våga ta steget in i den mörka djupa tunneln? det kommer komma tårar, det kommer komma fler tårar och det kommer bli värre, men kanske löser det sig tillslut i så fall? när jag kämpat så hårt för att få till det som jag vill ha det, att komma ut från tunneln. och se slutet på tunneln, inte förren då kommer jag nog se om det var värt det.
det är inte lätt, det är verkligen inte lätt. tankarna snurrar fort runt i mitt huvud natt som dag, tusen tankar men dom kommer ingen vart. jag vet att det inte är någon idé att strunta i det, jag måste ta tag i alla dom där tankarna. för jag kommer aldrig kunna springa iväg från dom. försöker ständigt tänka på det bra som finns runt omkring mig, men dom dåliga tankarna tar över. försöker ständigt att tänka på dom underbara vänner jag har, men tanken på dom som tycker illa om mig tar över där också. det går rykten, det sprids skitsnack. lägg ner, det lönar sig inte i slutet. gång på gång undrar jag om det är värt det, all den här mödan jag lägger ner på dig, på er. så många kvällar jag har haft svårt att somna bara för allt... va skönt, att bara för EN dag, kunna släppa allt det där. kunna låta det gå några timmar, att få slappna av. just nu vet jag inte vad jag ska göra, på vilken fot jag ska stå. om jag ska stanna kvar här i ljuset, på den ena sidan av tunneln, på den ljusa sidan och fortsätta låtsas som att allt är okej. eller ska jag våga ta steget in i den mörka djupa tunneln? det kommer komma tårar, det kommer komma fler tårar och det kommer bli värre, men kanske löser det sig tillslut i så fall? när jag kämpat så hårt för att få till det som jag vill ha det, att komma ut från tunneln. och se slutet på tunneln, inte förren då kommer jag nog se om det var värt det.
Visa toppen
Show footer