- Men se så, bär mig nu!
Den hesa lilla rösten från den mysko varelsen bredvid mig stör mina tankar.
- Ser du då inte att jag står och tänker? Jag ska bära dig om en liten stund. Jag tycker att du skulle kunna gå själv, men eftersom att du ber mig SÅ snällt, så ska jag bära dig.
Den mysko lilla varelsen, som föresten heter Olga, suckar och masar sig iväg över golvet. Hon är faktiskt ganska tung för att vara så liten, men det bryr hon sig inte det minsta om. "Du är inte heller så mager, Lisa din gris." Säger hon bara elakt, när jag påpekar att mina armar domnat bort. Jag säger inget, men jag tänker att hon behöver i vart fall inte bära runt mig hela dagarna. Ändå gillar jag Olga. Hon har sina stunder. Som den gången hon klappade Toushirou, utan att slå honom efteråt. Det tyckte jag var bra gjort av henne.
- LISA!! Vad tänker du på, som ska ta sån tid?
Jag ser ner på Olga, vars tålamod inte hör en fiskare till. Hennes smala, små fingrar grabbar tag i mitt nattlinne och hon fräser ilsket:
- Jag blir trött ända upp i öronen av att behöva sitta här på golvet! Vad kan du ha att tänka på, som är viktigare än mig?
- Jag tänker på att vissa personer är otroligt egoistiska. Visst tänker väl alla enbart på sig själv, då och då... men för det så ska man inte tro att man är den enda viktiga i vår värld. Det finns fler än du som vill bli buren och ompysslad. Det finns faktiskt dem som behöver det mycket mer. Du kanske borde tänka på det ibland.
Olga muttrar något ohörbart och försvinner ut på badrummet. Skönt! Nu ska jag lägga mig och sova, så kan hon få sitta där inne på badrummet och vara sur.
God natt!

Ja, jag vet :O Hon är inte riktigt klok, den där Olga.