Onsdag

Jag vet hur det är att vara rädd för saker.
Jag har vant mig, men när jag slutar vara rädd, blir jag mest osäker.
För då vet jag att något inte stämmer.
Det är precis som om man har en bok på bordet,
som alltid ligger där. Man har liksom vant sig.
Sen en dag, finns den inte där längre.
Då vet man inte om man gillar det eller inte.
Sen blir jag rädd, för att jag inte är rädd.
Sen tänker jag igenom allt en gång till
och blir dubbelt så rädd över det jag inte var rädd för innan.
Det är samma sak med magen.
Jag har alltid ont i magen, lagom.
När jag inte har ont i magen, så vet jag att jag kommer få dubbelt ont sen.
Och när jag verkligen, verkligen har ont.
Så vet jag att det bara kan bli bättre.

Ungefär som när det mesta är bra, man är helt okej glad.
Då vågar man inte bli mer glad, för efter bra kommer dåligt.
Efter dåligt kommer bra igen. Men efter jättebra, kommer jättedåligt.
Lika bra att hålla sig lagom då. Hela tiden.
För säkerhetsskull.

Och där kom det igen, det som jag har gått igenom med mig själv så många gånger.
Jag borde strunta i det som kommer efter Nu.
Det som kommer sen, och bara leva i det som jag har nu.
Som finns nu.
Men självklart glömmer jag bort det ganska ofta.
Och självklart blir jag bara mer arg på mig själv då.

There are more blog posts on this day (2)