Måndag.

Jag har så sjukt ont i magen, och jag mår fruktansvärt illa.
Och jag vet inte om det är för att jag håller på att bli sjuk.
Eller för att jag vet att om några dagar börjar skolan,
och jag kommer faila i allt. Jag flyttar snart, långt ifrån denna inavlade staden.
Och jag vill inte flytta utan att iallafall känna att jag försökte mitt bästa.
Jag börjar bli nervös nu.
Jag gillar inte nya ställen, och tänk så trivs jag inte.
Eller inte träffar nya människor eller nått.
Jag vägrar flytta tillbaka. På fullt allvar.
Jag vet om att om inte annat så har jag min bror där.
Och det kommer ju ta ett tag innan jag har "kommit till rätta"
Det fattar jag också liksom. Men fortfarande.
Jag känner mig sjukt mesig, men jag har liksom bott här i hela mitt liv.
Och trygghet är viktigt för mig, mest för att den slogs i spillror när jag var liten.
Om jag inte trivs så blir jag jättesjuk, fysiskt. För min hjärna protesterar.
Pallar inte gå igenom allt det en gång till.
Och om jag inte kommer in på min skola liksom?
Vad ska jag då göra? Dom tar in 18 personer vartannat år.
Och 50 till intervjun i maj. På biskops arnö. Fett nervös.
Man måste verkligen vara sjukt bra, för att bli intagen.
Fett nervös. Och det är fortfarande 4 månader dit.
usch.