February
Thursday 15 July 2010 photo 2/2
|
Och jag var fast i detta så länge att jag till slut tappade greppet.
Jag visste inte hur världen skulle se ut. Jag vet fortfarande inte det.
Hur man ska vara för att vara en normal människa.
Ska man vara en jobbande parasit, som stressar ihjäl sig trehundra sextiofem dagar om året?
Ska man låta sina drömmar flyga sin väg, för att man måste ha ett tråkigt jobb så att man kan försörja sin familj?
Är man normal då?
Ska man inte låtsas om något, när man märker att vår existens är uppbyggd på okunskap och lögner.
Halvlögner, så som vita lögner och undanhållen sanning.
Ni är likadana allihop.
Ni vill skydda er själva, allihop.
Men mot vad? Att bli sårad?
Eller att se sanningen?
Ni ser inte att ni är så koncentrerade på er själva att ingen duger till slut.
Ni missar alla underbara ögonblick i livet, och ni missar allt det fina,
bara för att ni är så inne i er själva.
Individualism, nu för tiden.
Ingen är fel, alla är olika.
Men ni är inte ensamma i hela världen, det är det ni inte förstår.
Det finns människor som känner exakt likadant som er i vissa situationer, inse det.
Snälla förstå, snälla tänk, snälla tänk utanför er själva ibland.
Detta kommer att döda mig.
Han kommer att döda mig för att Han hatar mig.
Och det finns nog någon som vet precis hur jag menar, och hur jag känner.
Och rösterna i mitt huvud, vet ni, dom försvinner inte, ni försvinner inte.
Känslorna försvinner heller aldrig, men jag räddade mig själv från den mörkaste botten,
för jag ville inte leva så.
Så jag byggde upp en lögn för er då, för två år sedan.
En lögn för er om att det inte var så farligt.
Jag slutade berätta för er att dom flesta av er inte går att lita på,
för ni trodde inte mig när jag berättade om dom förklädda orden.
Dom som ni hittar på och slänger ur er.
Jag visste inte hur världen skulle se ut. Jag vet fortfarande inte det.
Hur man ska vara för att vara en normal människa.
Ska man vara en jobbande parasit, som stressar ihjäl sig trehundra sextiofem dagar om året?
Ska man låta sina drömmar flyga sin väg, för att man måste ha ett tråkigt jobb så att man kan försörja sin familj?
Är man normal då?
Ska man inte låtsas om något, när man märker att vår existens är uppbyggd på okunskap och lögner.
Halvlögner, så som vita lögner och undanhållen sanning.
Ni är likadana allihop.
Ni vill skydda er själva, allihop.
Men mot vad? Att bli sårad?
Eller att se sanningen?
Ni ser inte att ni är så koncentrerade på er själva att ingen duger till slut.
Ni missar alla underbara ögonblick i livet, och ni missar allt det fina,
bara för att ni är så inne i er själva.
Individualism, nu för tiden.
Ingen är fel, alla är olika.
Men ni är inte ensamma i hela världen, det är det ni inte förstår.
Det finns människor som känner exakt likadant som er i vissa situationer, inse det.
Snälla förstå, snälla tänk, snälla tänk utanför er själva ibland.
Detta kommer att döda mig.
Han kommer att döda mig för att Han hatar mig.
Och det finns nog någon som vet precis hur jag menar, och hur jag känner.
Och rösterna i mitt huvud, vet ni, dom försvinner inte, ni försvinner inte.
Känslorna försvinner heller aldrig, men jag räddade mig själv från den mörkaste botten,
för jag ville inte leva så.
Så jag byggde upp en lögn för er då, för två år sedan.
En lögn för er om att det inte var så farligt.
Jag slutade berätta för er att dom flesta av er inte går att lita på,
för ni trodde inte mig när jag berättade om dom förklädda orden.
Dom som ni hittar på och slänger ur er.
Comment the photo
diggar dina bilder och texter hårt somfan!
länge sen med långa texter, det gillar extra mkt:)
(bortsett från det från boken(?))
33 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lalex/465739554/
Visa toppen
Show footer