February
Sunday 27 February 2011 photo 4/5
|
liten lalex.
tack så jättemycket för era avslut på novellen!
det gav mig väldigt mycket inspiration, och jag skrev faktiskt också ett slut.
lägger upp det här, ifall någon vill läsa.
dock har jag inte bestämt mig för vem som skrev bäst avslut än, haha
jag gillade många!
Mitt hjärtade började slå fortare, jag hoppades att det skulle vara du, jag kände på mig att det var du men jag ville inte göra mig själv mer besviken än nödvändigt. Så jag fortsatte att gå, låtsades som om jag inte hörde det. Jag hörde hur stegen kom närmare, blev högre och saktade in.
- Vänta, sa du.
Jag vände mig om och tittade på dig, vi hade båda druckit och du var finare än någonsin ikväll.
- Varför ska du gå? Frågade du och granskade mig, som om du skulle se om mitt ansiktsuttryck sa något annat än mina ord.
- För att jag känner mig konstig, svarade jag.
Och det gjorde jag. Jag kände mig konstig, känslig och utanför. Som om jag inte passade in där.
- Jag vill att du ska stanna, sa du.
- Varför det? Frågade jag.
Du tittade ner på dina fötter och det såg ut som om du rodnade, jag undrade vad du hade att rodna över som hade med mig att göra.
- För att jag tycker om dig också, svarade du. Fortfarande med blicken i marken.
- Och jag har velat göra det här sedan den första gången jag såg dig, fortsatte du.
Sen tog du två steg närmare mig och stod plötsligt precis nära mig, och ditt ansikte var bara några centimeter ifrån mitt. Sen tittade du mig i ögonen, la din hand om min nacke och kysste mig.
Jag trodde att jag skulle börja sväva, eller smälta bort eller kanske till och med svimma. Du öppnade ögonen och avslutade kyssen.
- Men…, började jag
- Men vadå? Svarade du
- Men, hon där inne då?
Du började fnissa, på ett sätt som gjorde att jag kände mig dum.
- Vad är det med henne? Frågade du och du fick ett busigt leende på läpparna.
- Ja, men.. Jag trodde att du, att hon, att ni typ…?
Nu skrattade du, och jag kände mig lättad och dum, fast på ett bra sätt denna gången.
- Hon är en kompis som jag inte har träffat på väldigt länge, sa du.
Sen blev du allvarlig igen, som om du tänkte säga något du inte riktigt visste om du skulle säga eller inte.
- Jag tycker om dig också, sa du. Men jag är så dålig på att ta initiativ, jag visste inte hur du kände eller vad du ville.
Jag tittade på dig, och undrade om du var seriös. Men du såg fruktansvärt seriös ut och jag såg att du inte ljög.
- Förlåt, sa jag. Jag är bara van vid att blir trampad på. Van vid att folk ljuger och sådär… började jag.
- Det är okej, avbröt du mig. Jag borde ha presenterat dig. Förlåt.
Nu var det min tur att fnissa, och du tittade på mig och log.
- Ska vi? Frågade du
- Ja, vi går in. Jag fryser, svarade jag.
Och när vi gick in så tog du min hand, gick fram till din vän och presenterade mig. Din vän log mot mig, uppriktigt. Sen sprack hon upp i ett leende.
- Jaså, är det du? Jag har hört massor om dig, skrattade hon.
Och sen blinkade hon åt mig. Jag tittade förvånat på henne, och vände mig om och tittade på dig. Du stod och tittade ner på dina skor igen och denna gången såg jag att du rodnade.
tack så jättemycket för era avslut på novellen!
det gav mig väldigt mycket inspiration, och jag skrev faktiskt också ett slut.
lägger upp det här, ifall någon vill läsa.
dock har jag inte bestämt mig för vem som skrev bäst avslut än, haha
jag gillade många!
Mitt hjärtade började slå fortare, jag hoppades att det skulle vara du, jag kände på mig att det var du men jag ville inte göra mig själv mer besviken än nödvändigt. Så jag fortsatte att gå, låtsades som om jag inte hörde det. Jag hörde hur stegen kom närmare, blev högre och saktade in.
- Vänta, sa du.
Jag vände mig om och tittade på dig, vi hade båda druckit och du var finare än någonsin ikväll.
- Varför ska du gå? Frågade du och granskade mig, som om du skulle se om mitt ansiktsuttryck sa något annat än mina ord.
- För att jag känner mig konstig, svarade jag.
Och det gjorde jag. Jag kände mig konstig, känslig och utanför. Som om jag inte passade in där.
- Jag vill att du ska stanna, sa du.
- Varför det? Frågade jag.
Du tittade ner på dina fötter och det såg ut som om du rodnade, jag undrade vad du hade att rodna över som hade med mig att göra.
- För att jag tycker om dig också, svarade du. Fortfarande med blicken i marken.
- Och jag har velat göra det här sedan den första gången jag såg dig, fortsatte du.
Sen tog du två steg närmare mig och stod plötsligt precis nära mig, och ditt ansikte var bara några centimeter ifrån mitt. Sen tittade du mig i ögonen, la din hand om min nacke och kysste mig.
Jag trodde att jag skulle börja sväva, eller smälta bort eller kanske till och med svimma. Du öppnade ögonen och avslutade kyssen.
- Men…, började jag
- Men vadå? Svarade du
- Men, hon där inne då?
Du började fnissa, på ett sätt som gjorde att jag kände mig dum.
- Vad är det med henne? Frågade du och du fick ett busigt leende på läpparna.
- Ja, men.. Jag trodde att du, att hon, att ni typ…?
Nu skrattade du, och jag kände mig lättad och dum, fast på ett bra sätt denna gången.
- Hon är en kompis som jag inte har träffat på väldigt länge, sa du.
Sen blev du allvarlig igen, som om du tänkte säga något du inte riktigt visste om du skulle säga eller inte.
- Jag tycker om dig också, sa du. Men jag är så dålig på att ta initiativ, jag visste inte hur du kände eller vad du ville.
Jag tittade på dig, och undrade om du var seriös. Men du såg fruktansvärt seriös ut och jag såg att du inte ljög.
- Förlåt, sa jag. Jag är bara van vid att blir trampad på. Van vid att folk ljuger och sådär… började jag.
- Det är okej, avbröt du mig. Jag borde ha presenterat dig. Förlåt.
Nu var det min tur att fnissa, och du tittade på mig och log.
- Ska vi? Frågade du
- Ja, vi går in. Jag fryser, svarade jag.
Och när vi gick in så tog du min hand, gick fram till din vän och presenterade mig. Din vän log mot mig, uppriktigt. Sen sprack hon upp i ett leende.
- Jaså, är det du? Jag har hört massor om dig, skrattade hon.
Och sen blinkade hon åt mig. Jag tittade förvånat på henne, och vände mig om och tittade på dig. Du stod och tittade ner på dina skor igen och denna gången såg jag att du rodnade.
Comment the photo
Jättetacksam för svar!
Fast du brukar skriva sjukt bra, så ser fram emot att läsa detta!
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lalex/485551881/
Visa toppen
Show footer