Sunday 13 November 2011 photo 1/1
|
Jag skulle vilja säga till er alla att, i olika stadier av livet så känner man ibland att man inte orkar med livet.
Antingen så vill man dö, eller så vill man inte dö, men inte leva heller, eller bara rymma någonstans, eller typ göra något med sitt liv. Fly någonstans.
Alla får mer eller mindre ångest, en, fler eller tusen gånger, och dom flesta ser saker som inte finns någon gång i sina liv.
Jag hade det så, jag såg saker och varelser och hål och sprickor, hus, bilar, världar som inte fanns.
Och jag kom att tänka på detta då jag kikade in i olika tjejers och killars bdb'er i olika åldrar.
Jag vill bara säga att det blir bättre. Faktiskt, det blir det.
Men det blir inte bättre utav att sitta och vänta på att det ska bli bättre.
Man måste göra något åt det, man måste liksom hitta källan till varför man känner som man gör, och bearbeta den känslan från botten.
Var känslan kommer ifrån, om det var någon specifik händelse som gjorde att känslan uppstod, och vilka minnen, dofter osv som är kopplade till det. För det finns alltid en sån händelse.
Och man kan inte bearbeta det förrän man hittar den.
Men bara för att man har tagit dig igenom det så betyder det inte att man mår strålande bra, vill happy-dansa över hela världen och är världens äckeloptimist. Men man orkar med sig själv. Och det är det som är det viktigaste, för man ska ju leva med sig själv hela livet.
Jag känner fortfarande ibland att jag inte orkar med mig själv.
Att jag inte orkar med mina tankar, mina känslor, min paranoida cptankegång ibland, men det är sån jag är, och jag har lärt mig att det är för att jag är paranoid, inte för att det är så på riktigt, även om jag har en väldigt bra magkänsla.
Och jag vet att när jag blir paranoid, så är det för att jag är rädd. Rädd för att förlora något, eller någon, rädd för att blir sårad, eller besviken. Osv.
Och när jag blir rädd, så stänger jag av, och känner ingenting istället, vill bara vara själv och undvika allt, tills jag har kommit på fötter igen.
Jag vill bara säga till er alla därute som känner att det här jävla livet är väl fan inte värt att leva, att jo! det är det.
Det är inte det stora äventyret, eller den stora karriären, eller kärleken som du väntar på som gör ditt liv värt att veta. Utan det är alla dom där perfekta ögonblicken som finns ibland, som när man skrattar så man får kramp i magen, eller när man springer på en äng en varm sommarkväll, eller cyklar mitt i natten, mitt i vintern, när kylan biter i kinderna.
Det är sånt. Det är dom ögonblicken som gör livet värt att leva.
När man får känna att man lever, och hur fint det kan vara också.
Kämpa på alla ni fina människor där ute, ni är bäst.
Annons
Camera info
Camera NIKON D90
Focal length 38 mm
Aperture f/4.5
Shutter 1/25 s
ISO 200
Comment the photo
MrsLeaph
Tue 15 Nov 2011 17:57
Underbart. Det lustiga är att jag kunde ha skrivit ungefär exakt samma sak, haha :) Ville bara säga att jag älskar alla dina nyupplagda bilder... Känns lite överflödigt att kommentera 'holy diver vad du är duktig' på varenda bild ^^ Hoppas du mår bra och tar hand om dig!
ItsAnEmergency
Sun 13 Nov 2011 18:07
oh hjlp. du fattar inte hur mycket jag behövde det där nu. Så underbart skrivet. Tack!
lalex
Sun 13 Nov 2011 18:39
det var det som var meningen, ibland behöver man bara veta att någon fattar hur det känns. kämpa på :)
Anonymous
Sun 13 Nov 2011 17:53
Kloka ord, precis vad jag behövde nu. Tack!
Mimmi Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ
Sun 13 Nov 2011 20:06
Väldigt kloka och upplyftande ord, ärligt och starkt, samt omtänksamt. Och ser fram emot boken med dina egna fantastiska bilder & texter. :)
Anonymous
Sun 13 Nov 2011 17:28
grymt bra skrivet!
28 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lalex/498547667/