February
Monday 5 December 2011 photo 1/1
|
jag har haft en panikartad dag idag.
En sådan dag som började med att jag log tills jag fick kramp i kinderna,
Tills jag blev tårögd för att känslorna överväldigade mig
Sedan vandrade tankarna till igårdagen
En människa som varit där jag varit
varit igenom något som jag också varit igenom
som jag ser varenda dag och inte ens känner särskilt väl
Det var en lek, sanning eller konsekvens
Jag frågade honom vad han skulle skriva en bok om, om han skrev någon en dag.
Han svarade; Jag skulle skriva om en kille som tog hallogena droger, fick en psykos och hamnade på psyket.
Han tittade rakt på mig när han sa det, och rummet stannade ett tag.
Vi tittade på varandra ett ögonblick tills jag nickade allvarligt och han log ett snett leende.
Han visste att jag också varit där, i den verkligheten.
Och när jag idag tänkte på just den stunden igår, så bröt ångesten fram.
Det kröp i hela kroppen på mig, jag gick av en tunnelbanestation före, och gick istället.
Kunde inte sitta still, skulle slita mig själv i bitar då.
Paniken tog över, fast att jag inte ens visste vad jag hade panik över.
Ångest, ännu mer ångest och tårar.
Det är så lätt att falla tillbaka i gamla vanor, fast att man inte tror det.
Så jag saktade ner på stegen, tog ett djupt andetag
Och koncentrerade mig på vad jag har idag istället.
På vad som finns i min verklighet idag.
Och paniken rann av mig
Imorse låg jag och log tills jag fick kramp i kinderna
Det var längesen det hände, och jag blev tårögd men sa ingenting
Du märkte det ändå, eftersom att du har en förmåga att göra det
Frågade vad det var, och jag bara skakade på huvudet och fortsatte att le
Jag var ju inte ledsen egentligen
Du frågade inget mer, utan kysste mig och drog mig tätt intill dig, och din varma hud
Och kramade mig i flera minuter
För att du är så fin att det gör ont i hela kroppen
Och nu när jag tänker på dagen i helhet, är det dig jag tänker på
Din värme, ditt leende och dina ord
Inte mitt förflutna, inte ångesten i dom tankegångarna
Och inte den krypande kvävande paniken, utan du.
Dig.
Och jag vill tacka dig för det
För att du är en sån, som fyller hela mitt sinne med en känsla
Som jag tror kallas kärlek.
Annons
Camera info
Camera NIKON D90
Focal length 18 mm
Aperture f/3.5
Shutter 1/10 s
ISO 200
Comment the photo
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lalex/499334162/
Visa toppen
Show footer