Saturday 11 July 2009 photo 3/6
|
Rina 4
-Jag vet inte, sa hon förvirrat
- Ok, men ring mig om du vet, sa han
Rina samlade iihop sig och svarade:
-okej, men jag har inte ditt nummer, sa hon i hopp om att han skulle ge upp.
- 0907788976, svarade han
- okej men då ringer jag, ljög hon
- gör det, hej då, svarade han
Rina la på utan att säga hej då. Varför ringde han henne? Gillade han henne? Rina rös av tanken.
- Rina, middag, ropade hennes mamma från köket.
- jag kommer!
Rina gick in till köket där hennes föreldrar satt runt bordet och väntade på henne.
- Vem var det som ringde? frågade Kjell
- Ingen, svarade Rina
- Det var någon Jonatan, sa maria
- Å vem är det? frågade kjell och tittade på Rina
- Ingen, svarade hon
- Jo, det är det visst. det är väl den nya killen i klassen, sa hennes mamma med en retande blick
- åhåhå Rina jag trodde att han var ingen, sa Kjell
- För att det är ingen! skrek Rina surt
- om det var ingen skulle du inte bli så sur, sa hennes mamma
Rinas föreldrar fortsatte att säja att Rina var kär i Joanan och sjöng sånger om dom två.
- Men det är ingen för jag är lesbisk!
Rina hade inte tänkt innan hon sa det, orden bara kom ut. Hon ställde sig upp och satte på sig skorna och gick ut. Hon kände Föreldrarnas blick i ryggen genom fönstret. dom satt där som fastfrysna av chocken. Rina var också chockad. Att hon hade vågat säga det. Eller igentligen hade det inte med mod att göra, utan att hon var så dum att inte tänka sig för.
Hon satte kurs mot Emmas hus. Hon visste var hon bodde. Hon visste väldigt mycket om Emma Fredrickson.
Rina läste på vägsskyltarna tills det stod Döbelgatan. Nu skulle hon bara gå till nummer 459, det röda huset. hon såg det. hon såg det blinka ifrån fönsterna från tv:n.
Hon ställde sig utanför och såg Emma sitta i soffan och läsa en bok. Bradvid henne satt Emmas pappa och tittade på tv. Emma var så vacker. så vacker.
Plötsligt tittade emma på henne. Glodde. Rina vaknade till och sprang därifrån. hade emma sett att det var hon?
Det var ganska varmt ute för att vara en April kväll, men det var tomt på gatorna. Förutom långt därframme där det gick någon.
Rina gick och sparkade på en sten.
- hej, hörde hon någon säja
Det var han som för några sekunder sen gick långt framför henne, det var Jonatan.
To be continued....
-Jag vet inte, sa hon förvirrat
- Ok, men ring mig om du vet, sa han
Rina samlade iihop sig och svarade:
-okej, men jag har inte ditt nummer, sa hon i hopp om att han skulle ge upp.
- 0907788976, svarade han
- okej men då ringer jag, ljög hon
- gör det, hej då, svarade han
Rina la på utan att säga hej då. Varför ringde han henne? Gillade han henne? Rina rös av tanken.
- Rina, middag, ropade hennes mamma från köket.
- jag kommer!
Rina gick in till köket där hennes föreldrar satt runt bordet och väntade på henne.
- Vem var det som ringde? frågade Kjell
- Ingen, svarade Rina
- Det var någon Jonatan, sa maria
- Å vem är det? frågade kjell och tittade på Rina
- Ingen, svarade hon
- Jo, det är det visst. det är väl den nya killen i klassen, sa hennes mamma med en retande blick
- åhåhå Rina jag trodde att han var ingen, sa Kjell
- För att det är ingen! skrek Rina surt
- om det var ingen skulle du inte bli så sur, sa hennes mamma
Rinas föreldrar fortsatte att säja att Rina var kär i Joanan och sjöng sånger om dom två.
- Men det är ingen för jag är lesbisk!
Rina hade inte tänkt innan hon sa det, orden bara kom ut. Hon ställde sig upp och satte på sig skorna och gick ut. Hon kände Föreldrarnas blick i ryggen genom fönstret. dom satt där som fastfrysna av chocken. Rina var också chockad. Att hon hade vågat säga det. Eller igentligen hade det inte med mod att göra, utan att hon var så dum att inte tänka sig för.
Hon satte kurs mot Emmas hus. Hon visste var hon bodde. Hon visste väldigt mycket om Emma Fredrickson.
Rina läste på vägsskyltarna tills det stod Döbelgatan. Nu skulle hon bara gå till nummer 459, det röda huset. hon såg det. hon såg det blinka ifrån fönsterna från tv:n.
Hon ställde sig utanför och såg Emma sitta i soffan och läsa en bok. Bradvid henne satt Emmas pappa och tittade på tv. Emma var så vacker. så vacker.
Plötsligt tittade emma på henne. Glodde. Rina vaknade till och sprang därifrån. hade emma sett att det var hon?
Det var ganska varmt ute för att vara en April kväll, men det var tomt på gatorna. Förutom långt därframme där det gick någon.
Rina gick och sparkade på en sten.
- hej, hörde hon någon säja
Det var han som för några sekunder sen gick långt framför henne, det var Jonatan.
To be continued....
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/laloa/389894295/