Previous dayTuesday 26 June 2012 photo 1/1
|
Change
Här kommer lite tankar om språk, språkstudier och hur det känns att gå fram och tillbaka mellan olika språk i flera månader.
Jag gillar språk. Jag har klagat innan på att jag inte kunnat bestämma mig för vad jag vill lära mig och byter hela tiden, men jag har nog lärt mig att inte länge se det som att jag studerar ett språk, och istället som att jag är språk-intresserad. Jag kan inte låta bli att det finns flera språk som lockar mig. Jag tar det jag känner för under stunden, och det kan vara i dagar, fram till månader.
De språk som intresserar mig mest är nog franska, tyska, kinesiska och japanska.
Har däremot problem med de språken p.g.a. dessa anledningar;
Västerländska språk har faktiskt ganska komplicerad grammatik i jämförelse med andra språk runtom världen, det kanske är Japanska och Kinesiska som gjort mig lat men jag orkar verkligen inte sitta och läsa om fransk eller tysk grammatik.
Visst har det hjälpt att läsa det i "bok-kurs-form", men det känns som att den lilla franska och tyska jag kan kommer från att ha lyssnat på musik, spelat spel och försökt läsa lätta böcker på språken.
Det har aldrig riktigt känts som att jag behövt sätta mig ner och studera engelska för att lära mig det, utan jag gillar att assimilera mig själv i språket.
Östasiatiska språk som kinesiska och japanska har faktiskt väldigt simpel grammatik, det är annorlunda men den är logisk. Man skulle nog kunna lära sig kinesisk grammatik på en dag eller en vecka.
Problemet med östasiatiska språk är bara kinesiska tecken, det finns tiotusentals av de och de tar aldrig slut.
Man kan lära sig att bara kunna läsa de, som västerländsk kommer inte många förvänta dig kunna skriva på kinesiska eller japanska, men jag vill nog inte luta mig mot ett handikapp.
Får tid under jobbet där jag inte har något att göra, och då brukar jag sitta och studera kinesiska tecken, men det är lätt att man blir omotiverad.
Det är som ett spel av memory som aldrig tar slut. Det når inte direkt någon punkt där man säger "nu kan jag allt, nu behöver jag inte lära mig mer", utan kinesiska fortsätter nog hela livet, även kineser har problem med att komma ihåg att skriva sina tecken och att känna igen komplicerade tecken.
Även om Kinesiska och Japanska har lätt grammatik så är det ett såpas annorlunda språk att det tar ca. 7 år att bemästra, och de som gör det bor vanligtvist i språkets länder.
Jag gillar franska och tyska eftersom jag gillar länderna Frankrike och Tyskland, de har mycket cool historia, kultur och liknande, men problemet med språken för mig är nog att de inte har en särskilt stor mängd populärkultur eller mediakultur.
Saker som musik, tv-serier och liknande är viktigt för mig. Jag har försökt hitta saker som är unika till länderna, t.ex. har frankrike en ganska stor filmkultur och tecknade serier, men den är inte stor nog eller värd nog att lära sig språket över.
Japan har en gigantisk kultur för tecknade serier, och Kina har en såpas stor population att det alltid finns ett behov av nya tv-serier och filmer. Därför vinner nog kinesiska och japanska striden mot tyska och franska.
Det hade varit skoj att kunna franska eller tyska, men de lider nog av samma problem som Sverige, nämligen att vi importerar alla våra filmer och tv-serier från USA.
Det gör också språken lite mindre värda att lära sig, då Engelska praktiskt sätt blivit det officiella språket för västerländsk kultur, vad ska man då med franska till annat än att bo i Frankrike?
Jag brukar hänga på ett IRC chattrum för lingvister, och där har jag märkt olika saker.
Seriösa lingvister har faktiskt samma problem som jag, de går mellan olika språk hela tiden och kan inte bestämma sig för vad de ska lära sig.
Däremot tar de språk mer seriöst än jag, jag skulle nog kalla mig väldigt "liberal" när det kommer till språk. Det är eftersom jag aldrig försöker låta för seriös när jag skriver eller liknande, jag tänker inte ens på grammatik när jag skriver eller pratar. Det kanske låter konstigt, men jag gillar att höra udda uttryck och jag gillar att det jag skriver eller säger låter annorlunda. För mig blir det som att jag personligen ser en utveckling i språket, jag vill inte hålla mig till det som Svenska Akademin säger är acceptabel svenska.
Självklart vill jag lära mig rätt grammatik när jag studerar spåk, att låta skoj på kinesiska eller franska får vänta tills en annan dag.
*O.b.s, när jag säger kinesiska menar jag mandarin.
Annons
Directlink:
http://dayviews.com/language/506898513/
Visa toppen
Show footer