June 2006
Markus och jag åkte in till stan och köpte utomhusgrill samt mat för många, många hundra. Och så var det lite utställning i Nordstan, om att dyka hemma i Lysekil bland annat. Något min kära s
Markus och jag gick till Patricia och lämnade resväskan, gav henne en present från Tunisien samt lånade hennes mobil. Så nu är jag kontaktbar igen.
Hallå tuttarna!
Om en vecka åker hon till Turkiet med sin brukare, som inte vet om hennes tatuering. Och som inte vet om att Patricia har flickvän. Så lösningen blir...
Utanför min port låg en pytteliten fiskmås. Fiskmåsföräldrarna flög över huvudet på mig och kraxade hotfullt att jag skulle ge fan i deras unge.
Nu är jag rätt brun och inte röd. Och jag längtar tillbaka hejdlöst mycket. Tur att Markus är här, han är bäst.
Idag gjorde vi afrikansk/asiatisk mat igen och helvete vad gott det är. Harissa och de andra tunisiska kryddorna har blivit mitt bästa.
Under tiden som jag klippte Markus började det tydligen brinna och brandbilar, ambulans och polis kom till undsättning.
Nu har jag gått ner 16 kilo på 16 veckor, således har jag hälften kvar innan jag når min målvikt. Halvtid nu alltså.