Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Efter hotellfrukost lämnade vi Molde och åkte till nästa sevärdhet. Utsikten från bilen var fin, tyckte vi.
Allt var jättegrönt.
Atlanterhavsveien i Romsdal, som av The Guardian röstats fram till "world's best road trips" och är också Norges andra mest besökta plats (efter Trollstigen, som vi också besökte).
Vi parkerade och spatserade omkring i omgivningarna runt Atlanterhavsveien.
Det hade varit roligt att se det i blå himmel istället för molnigt, 12 grader och blåsigt... men det var väldigt festligt ändå.
Det var överlag runt 12-15 grader alla dagar vi var i Norge, så inga 30 grader som det var i Sverige då direkt. Vilket var skönt eftersom vi inte skulle ligga och sola, utan göra utflykter.
Längs vägen. Och ungefär längst ned, i mitten på berget låg ett hus för sig själv.
Överallt såg det ut ungefär såhär.
Sexige Markus.
Markus <3
Undertecknad var väldigt nöjd med resmålet.
Vattnet var väldigt klart.
Grannt.
Bilen blev väldigt smutsig under resan. Inte från denna väg, men alla små grusvägar vi åkte på.
Vi trodde knappt på vad våra ögon såg, det var så fint.
<3
Vi åkte uppför Aursjøvegen. Det ligger ett vattenkraftverk högst upp, så de byggde en liten grusväg ändå upp, 900 meter över havet, så att arbetarna kunde ta sig dit.
Vi stannade till lite längst med vägen. Det var väldigt brant, så motorn fick jobba hårt.
Vi närmade oss molnen.
Ju högre upp vi åkte desto finare blev det.
Och rätt vad det var så var vi i höjd med molnen.
Det var 9 grader och väldigt frisk luft.
Man såg bara några meter framför sig, så det var ett spänningsmoment att köra när man inte visste vad som hände längre fram.
Stenar på hög var ett vanligt förekommande.
Festligt att man kan komma nästan en km över havet med bil. Trodde att man behövde vandra för att komma upp såpass.
<3
Ena sidan av vattenkraftverket.
Här var vi vid vattenkraftverket högst upp på berget, alltså 900 m över havet.
Vi åkte genom två tunnlar - grusväg, vatten som droppade ifrån "taket" och ingen belysning.
Man körde förbi mycket fint.
Turen uppför berget tog några timmar längre än vad vi beräknat, så mat och sovplats blev inte som tänkt riktigt. Vi tänkte äta gott och sedan tälta, men vi hittade inget matställe eller tä
Så vi sov fällde baksätet och sov i bilen. Det var ljust hela natten, så jag vågade gå ut och kissa i skogen.