Tuesday 2 June 2009 photo 1/1
|
Har du någonsin fått en känsla av Deja Vú? Eller har du kanske sett dig omkring och tvivlat på om det dina ögon uppfattar är riktigt? Hör du röster ibland när du är helt ensam?
Om du svarade ja på någon av dessa så ljög du troligtvis för att verka mystisk och borde straffknullas med en kaktus.
Om du dock, som mig, har en diagnos för schizo-affektivt syndrom så har du allvarliga djävla problem.
Din hjärna jobbar övertid med att övertolka allt ikring dig och skapar falska svar på de signaler dina sinnen tolkar.
Du ser, hör och känner saker som inte finns.
Tänk dig sedan att du har en bakgrund som involverar ett självmord inom familjen, en bilolycka där en god vän mist sitt liv, en far som lidit ett flertal år för att så sent som i sommras avlida av prostata cancer, och en övergripande känsla av isolation...
The Shining, basically. Schizofreni, paranoia, rubbad affektivitet, låter det skoj såpass långt?
Det är inte roligt. Inte ett dugg. Särskilt när man är vrång och skiter i att ta medicinerna man fått utskrivna. Hur du än ser på saken är din egen identitet alltid den värsta fiende du kan ha.
Tursamt nog är jag minst lika manlig som alla spartaner i filmen "Frank Miller's 300" kombinerade i en stor köttig massa.
Jag äter barn och skiter aktiva motorsågar, och jag är förbannat nöjd med det också. Inte ett skit skrämmer mig längre, då jag redan sett det värsta du kan föreställa dig. Tänk dig att vara fast i en kombination mellan en horrorfilm och en knarkad Tarantino rulle så är du någonstans nära där jag var när min "sjukdom" var som värst.
Livet lever, världen snurrar på, och jag är en sovande Ragnarök.
Pro-Tip: Du borde inte väcka mig.
Om du svarade ja på någon av dessa så ljög du troligtvis för att verka mystisk och borde straffknullas med en kaktus.
Om du dock, som mig, har en diagnos för schizo-affektivt syndrom så har du allvarliga djävla problem.
Din hjärna jobbar övertid med att övertolka allt ikring dig och skapar falska svar på de signaler dina sinnen tolkar.
Du ser, hör och känner saker som inte finns.
Tänk dig sedan att du har en bakgrund som involverar ett självmord inom familjen, en bilolycka där en god vän mist sitt liv, en far som lidit ett flertal år för att så sent som i sommras avlida av prostata cancer, och en övergripande känsla av isolation...
The Shining, basically. Schizofreni, paranoia, rubbad affektivitet, låter det skoj såpass långt?
Det är inte roligt. Inte ett dugg. Särskilt när man är vrång och skiter i att ta medicinerna man fått utskrivna. Hur du än ser på saken är din egen identitet alltid den värsta fiende du kan ha.
Tursamt nog är jag minst lika manlig som alla spartaner i filmen "Frank Miller's 300" kombinerade i en stor köttig massa.
Jag äter barn och skiter aktiva motorsågar, och jag är förbannat nöjd med det också. Inte ett skit skrämmer mig längre, då jag redan sett det värsta du kan föreställa dig. Tänk dig att vara fast i en kombination mellan en horrorfilm och en knarkad Tarantino rulle så är du någonstans nära där jag var när min "sjukdom" var som värst.
Livet lever, världen snurrar på, och jag är en sovande Ragnarök.
Pro-Tip: Du borde inte väcka mig.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lashmush/338224733/